Mariefreds deltidsstyrka stannade släckningsbilen på den lilla parkeringsplatsen utanför Grafikens hus. De tre brandmännen hoppade ur bilen och insåg att läget var mycket allvarligt. Det var då tio minuter sedan ett vittne hade slagit larm om att det brann i Gripsholms kungsladugård.
– Mariefredsstyrkan rapporterade direkt att det handlade om en totalbrand och att de skulle satsa på att säkra Grafikens hus även om de redan då inte trodde att de skulle lyckas, säger Mårten Eskilsson, ställföreträdande räddningschef vid Strängnäs räddningstjänst.
Han sitter vid det stora sammanträdesbordet på markplan i brandstationen i Strängnäs. Jetlagen från det långa arbetspasset natten till söndagen har släppt och han pillar bort pappret på en fruktkola som han stoppar i munnen.
Framför sig har han ett dokument som visar hur Strängnäs kommun har byggt upp sin räddningstjänst. Det finns brandmän i Strängnäs, Mariefred och Åkers styckebruk.
Deltidsbrandmännen i Mariefred tjänstgör som jourstyrka en vecka i stöten. När larmet går piper det i personsökarna hos en styrkeledare och två brandmän, oavsett om de är på jobbet eller hemma i sängen. De har då sex minuter på sig att åka till stationen, sätta sig i brandbilen och starta motorn.
Så länge Mariefreds tre man är ensamma på en brandplats kan de aldrig göra mer än att släcka utifrån. För att få rökdyka i Sverige krävs minst fem man. En räddningsledare, en pumpskötare, en rökdykningsledare som står vid ingången med brandslang och två rökdykare som går in med brandslang.
– Jag fattar att folk undrar varför det var brandmän på plats vid kungsladugården som bara stod utanför och sprutade vatten, säger Mårten Eskilsson.
Som mest bekämpade 23 brandmän elden. På plats fanns även sju poliser och två ambulanssjukvårdare. Inte vid något tillfälle gick rökdykarna in. Räddningsledare Michael Gregebo tog beslutet att alla skulle hålla sig utanför byggnaderna.
– Det var för riskfyllt att gå in. Vi hade en kraftig brand i lokaler med 3 200 kvadratmeter bottenyta och luftiga ytor där det kan samlas brandgaser som kan antändas. Då blir det en tryckvåg med risk för att personal skadas. Dessutom fanns risk för nedfallande föremål från taket.
Mårten Eskilsson misstänker att just antända brandgaser i norra och eller den västra delen låg bakom det snabba brandförloppet. Gång på gång hördes explosioner inifrån brandhärden. Mest troligt kom de från gasflaskor, traktordäck och värmeelement som fanns i golfklubbens förråd, vägg i vägg med Grafikens hus.
– Då blir man orolig och undrar vad det är. Det bidrog också till bedömningen att det var för riskfyllt att gå in, säger Mårten Eskilsson.
Hade det hjälpt om Mariefredsstyrkan hade varit fem man och kunnat rökdyka redan när de var först på plats?
– I det här fallet tror jag inte att det hade spelat roll eftersom det redan var för riskfyllt att gå in i huset. Däremot hade det kunnat hjälpa i en annan brand, varje minut är viktig.
En räddningsinsats får aldrig kosta mer än räddat värde. När det gäller människoliv finns ingen övre beloppsgräns. Då tar brandmännen mycket större risker än om det handlar om att rädda egendom.
Mariefredsstyrkan drog med en gång fram brandslangar och började spruta vatten på Grafikens hus. Fler händer och bättre utrustning var då på väg från Strängnäs.
– Styrkan i Strängnäs var på väg till stationen efter ett sjukvårdslarm när vi fick larmet om att det brann i Gripsholms kungsladugård. Sjukvårdslarmet som var ett hjärtstopp bedömdes så allvarligt att de båda ambulanssjukvårdarna fick åka med patienten bak i ambulansen. En av brandmännen fick sedan köra ambulansen till Mälarsjukhuset i Eskilstuna, säger Mårten Eskilsson.
Övriga tre brandmän åkte till stationen och bytte till en släckningsbil för att sedan fortsätta mot Mariefred. Blåljuset pulserade ut över det svarta landskapet runt E 20. I samma minut gick det automatiska brandlarmet i Grafikens hus. Det var det enda brandlarm i Gripsholms kungsladugård kopplat till SOS.
Strängnässtyrkan kom till brandplatsen åtta minuter efter Mariefredsstyrkan. Två minuter senare var Åkers styckebruks deltidsbrandmän på rull, och strax svängde även tre brandmän från Eskilstuna ut på motorvägen i riktning mot Mariefred. Med sig hade de en skärsläckare. Ett riktigt monster som med högt vattentryck blandat med metallspån kan skära sig igenom plåt och trä, och trycka in vatten i dolda utrymmen som under ett yttertak.
För det var takbranden som var den direkta orsaken till att Grafikens hus aldrig gick att rädda.
Mårten Eskilsson ställer sig vid whiteboard-tavlan med en röd och en blå penna. Han ritar en enkel skiss över byggnaderna med den hästskoformade ladugården där Grafikens hus utgjorde den södra flygeln. I väster stod vagnslidret och i norr magasinet. En blå pil riktad mot sydost markerar vindriktningen, och den kunde ha varit bättre.
– Vinden var frisk, enligt väderleksrapporten mellan tio och tolv sekundmeter. Hade den kommit rakt öster ifrån hade kanske elden spridit sig från golfklubbens förråd, och kanske hade Grafikens hus gått att rädda.
Vinden gav elden syre och hjälpte lågorna att flytta sig meter för meter över taken på de tidigt övertända byggnaderna, flygeln i norr med Gripsholms slottsträdgårds alla plantor, samt den stora västra byggnadsdelen, med Gripsholms golfklubbs hela maskinpark.
– Vi fick en vinkelsmitta mellan taken på golfklubbens förråd och Grafikens hus, förklarar Mårten Eskilsson, och visar på skissen hur elden med vindens hjälp hittade en väg via den 90-gradersvinkel som utgjorde hörnet mellan golfklubbsförrådet och Grafikens hus.
Grafikens hus hade, som enda byggnad i det här sammanhanget, ett brandskydd av modernt snitt. Golfklubbens magasin och Grafikens hus skiljdes åt med en brandsäker vägg. Och den höll länge. Men vinden spred lågorna via taket, ovanför den säkra väggen. Innanför yttertaket på Grafikens hus fortsatte spridningen. Det sprinklersystem som satt i innertaket blev helt verkningslöst. Branden härjade ovanför.
– Hade branden startat inne i Grafikens hus så hade brandlarmet löst ut snabbare. Det hade eventuellt kunnat bidra till att räddningstjänsten hade varit på plats mycket tidigare.
Nu hann det bli en utvecklad storbrand på annan plats i ladugården, innan ett vittne slog larm.
När Strängnässtyrkan och Mårten Eskilsson var på plats var hettan från branden svår. I Mårten Eskilssons huvud malde olika strategier att bekämpa lågorna.
– Vi provade att köra fram vår stegbil mellan flyglarna för att komma åt att dämpa lågorna uppifrån. Men det gick inte. Vi fick in glödspridning i luftfiltret, det blev för stor belastning och vi ville inte ha en brand i brandbilen. Det har hänt förr.
Minuterna gick, fler och fler brandmän anslöt. Sammanlagt var fyra stationer på plats.
När förstod ni att allt skulle brinna upp?
– Det var i ett väldigt tidigt skede vi insåg att det skulle bli svårt, nästan direkt. Vi hade en förhoppning om att vi skulle kunna dämpa branden i Grafikens hus när golfklubbsdelen väl var nedbrunnen. Men då brann det redan för mycket.
Vad gick arbetet ut på efter det?
– Då handlade det om att se till att det inte spreds till fler byggnader. Det blåste friskt och skulle vinden ha vänt och blåst rakt söder ut så hade det kunna bli värre. Direkt sydväst om ladugården finns sju trähus där det bor sex familjer. Men vinden höll sig i en konstant sydostlig riktning hela natten så jag var aldrig orolig för trävillorna.
Men en familjs båda bilar fick smältskador då bland annat färg flagnade och ett Fordmärke smälte på grund av hettan, trots att den stod på andra sidan grusplanen från Grafikens hus.
– Vi hade spridningar till gräs och dikesrenen på andra sidan av Stallarholmsvägen och ut mot Munkhagsgärdet. Där fanns mer gräs och vass så vi var lite oroade för museijärnvägens lokstallar. Vi höll koll där och även museijärnvägsföreningen hade folk där som höll koll.
Drygt 50 minuter efter att larmet hade gått anlände Eskilstunastyrkan med monstret, skärsläckaren. Men tiden var förbi, den blev kvar i brandbilen.
– Vi bedömde att branden redan var så intensiv att vi inte trodde att skärsläckaren skulle ha någon effekt.
Vad hade krävts för att rädda Grafikens hus?
– Det blir spekulationer. Om alla byggnader i kungsladugården hade haft larm som hade utlöst hade det kunnat hjälpa. Sprinkler och släckning i alla byggnader är osannolikt att tänka sig, men det hade kunnat ge effekt. En heltidsstyrka i Mariefred hade sparat fem minuter men en sådan är orealistisk med tanke på hur få larm det är där. Men med allt det hade vi sparat tid. Vad det hade betytt för brandförloppet går inte att säga.
Efter över 17 timmar lämnade de sista fyra brandmännen brandplatsen. Då hade värden för miljoner gått upp i rök. Konst vars betydelse inte går att mäta i pengar hade förstörts. Men ingen skadades och arbetet med att bygga ett nytt Grafikens hus har redan sjösatts.