Till festen, som hålls i början av fjolåret, anländer mannen sent ihop med sitt kompisgäng. I förhör berättar personen som hade festen att mannen redan har druckit innan han kommer till dit. Väl framme somnar han på soffan och stannar där nästan hela kvällen.
Tidigt på morgonen börjar gästerna lämna huset där festen hålls, men mannen vill inte gå hem och upplevs som sur av värden.
Efter viss diskussion lämnar mannen ihop med sina kompisar, och dörren stängs.
Kvar vid dörren står värden ihop med en kompis när de plötsligt hör att det börjar smälla i fönsterrutan. Genom fönstret går det att tyda mannens silhuett som utför en kaströrelse, berättar de. De slår upp dörren och ropar på mannen som då uppges springa därifrån, för att senare vända om och kasta ytterligare en sten mot dörren.
En av stenarna träffar ett glasfönster på dörren som går i kras.
I polisförhör vill mannen dock inte erkänna att han kastat någon sten, men uppger att han talat med ägaren och betalat en summa för självrisken. Orsaken till det, menar han själv är att han tycker att han får ta konsekvenserna för att han var på plats när det skedde. Vem som kastade stenen, eller ens vad som hände under den där morgonen, har han glömt. Därför nekar han till brott.
Men åklagaren Suhae Roland tycker att den muntliga bevisningen är tillräckligt stark och åtalar mannen för skadegörelse