Susanne Redebo berättar att flera hört av sig till henne i samband med serien och berättat att de också har hemlängtan.
Susanne Redebo i Mariefred är en av många som hittat tillbaka till Tornedalen. I SVT:s dokumentärserie "Hemvändarna" får man följa henne och flera andra som väljer att skapa sig ett liv i hembygden igen.
– Jag känner mig egentligen inte som en riktig "hemvändare" eftersom jag inte flyttat tillbaka helt, säger hon.
Det var i samband med att hon förlorade jobbet i Eskilstuna som möjligheten att jobba i Övertorneå i Tornedalen dök upp. Men eftersom hennes man, barn och barnbarn fanns kvar i Stockholm och Mariefred ställdes hon inför ett dilemma.
– Jag gick in på Facebook och sökte om det fanns något boende ledigt. Jag hade tur att en släkting hyrde ut ett hus på gården och sen flög jag upp med två resväskor. Nu är jag inne på mitt tredje år.
När tidningen möter upp henne har hon bara varit några dagar i Mariefred – för den här gången. Två veckor per månad jobbar hon i Övertorneå, de andra två på distans i Mariefred.
– Den här resan tog lite mer än 12 timmar men det är lite olika beroende på flyg. Jag förstod från början att det skulle ta långt tid och att det här skulle bli en del av mitt liv – att jobba medan jag reser.
Men det var inte bara för jobbet som hon valde att söka sig tillbaka. Det fanns nu en chans att återuppta språket.
– Jag har äntligen fått chansen att lära mig meänkieli som ju är ett utrotningshotat minoritetsspråk, eftersom mina arbetskamrater pratar det så kommer jag också in i det bättre.
I dag jobbar hon som verksamhetsutvecklare för Resursbiblioteket för meänkieli med att hjälpa landets bibliotek att lyfta fram språket och den tornedalska kulturen.
– Alla behöver inte flytta tillbaka helt för att kunna ta del av kulturen och språket. Exempelvis vårt barnbarn Stella som är elva år har börjat lära sig meänkieli på distans, fast hon inte vuxit upp med språket och hon tycker att det är jättespännande.
Från inspelningen av dokumentärserien "Hemvändarna" på andra sidan bron i Finland.
Får du någonsin hemlängtan?
– Ja, det beror på. Det är väl att man missar saker, när familjen ses och jag sitter och har det tråkigt i stugan. Men så är det åt båda hållen, jag missar saker även där uppe. Min man följer med mig ibland när jag reser eftersom han jobbar deltid.
Trots att det tar många timmar att pendla och kostar en del att ha två boenden så tycker hon att det är värt det.
– Jag kan träffa min mamma på äldreboendet, hon behöver hjälp och sällskap. Sen har jag också kunnat knyta an till mina kompisar igen. Jag tycker om att det är rejäla årstider i Övertorneå och jag brukar också åka skidor under en längre period numera. Det blir inte på samma sätt här nere.
Från invigning av Resursbiblioteket för meänkieli. Kommunalrådet Tomas Mörtberg klipper bandet och Susanne Redebo står längst till höger.
Hur påverkas din ekonomi av det här?
– Det jag får i ersättning är avdrag för dubbelbosättning så det kostar flera tusen för mig varje månad att leva dubbelliv. När jag ska boka flyg så försöker jag att anpassa mig efter tider där avgångarna är billigare, men ibland går det inte om jag måste vara på plats en viss dag.
Hur länge kommer du att fortsätta att pendla så här?
– I början var det oklart eftersom uppdraget gentemot KB, Kungliga Biblioteket, var tidsbegränsat. Nu är den sidan tryggad och det känns som att jag kommer att fortsätta med det länge eftersom allting passar så bra just nu i livet. Efter att först ha varit skräckslagen efter att ha förlorat jobbet i samband med pandemin känns det som att bitarna till slut föll på plats.