Theresas loppisfirma finns under sängen

Hemmet är hennes borg. Och prylar med historia hennes grej. Theresa Isaksson har gjort sakletandet till arbete och hittat ett sug efter svensk hemslöjd i Asien. Japanerna törstar efter broderade dukar och handgjorda näveraskar.

Mariefred2016-05-26 10:11

Man behöver inte drunkna i prylar bara för att man är intresserad av saker med patina. Det förstår jag när jag kliver in hos Theresa och hennes sambo Marcus hem i Mariefred. Här är luftigt och mycket vitt. Att tjejen driver loppisbutiken Scandivintage på sighten Etsy.com, syns faktiskt inte alls.

– Du blir väl inte besviken nu, säger hon med ett skratt. Men jag gillar inte att ha mycket prylar omkring mig. Mitt företag har jag i banankartonger under sängen.

– Jag är en loppisentusiast som inte samlar på mig så mycket privat.

Under sängen ligger sakerna sida vid sida: halsband, keramikmuggar, broderade dukar, kaffepannor, träslevar, fåglar i glas, instruktionsböcker i svenskt hantverk ...

Instruktionsböcker?

– Det är jättepoppis i Japan.

När det gäller Theresas nätbutik, som nischat in sig på Skandinavisk design, så är det framför allt japanerna hon gör affärer med. I Asien efterfrågas hemvävt, trä och textilt hantverk, förutom produkter av stilikonerna Stig Lindberg och Lisa Larsson.

– Japanerna uppskattar det vi kallar "förslösad kvinnokraft".

Något som också går åt i landet österut är böcker från 1970-talet som lär ut skandinaviskt hantverk, till exempel hur man tillverkar näveraskar.

– Japanerna sitter på caféer och har workshops i svenskt hantverk.

– Jag tror att vi är estetiska kusiner med japanerna. Vi gillar det avskalade och ljusa ...

Den privata Theresa går igång på två saker: Tove Jansson/muminprylar och Marimekkotyger. Det syns. På sig har hon en egendesignad klänning i rosa och rött och Stringhyllan i matrummet bågnar under färgglada Muminmuggar i porslin.

Theresas intresse började redan när hon var liten och följde med sin mamma på auktioner i Mariefred.

– Auktionsförättarens fru var den snyggaste jag sett. Kolsvart hår, vintagesmycken ... Hon var så annorlunda.

Theresa säger att det är svårare att fynda nuförtiden jämfört med för kanske fem år sedan. Folk är mer medvetna i dag och intresset är stort.

– Man får komma först till loppisen och stanna till sist, är hennes tips.

Hon litar dock väldigt mycket på sin instinkt och rekommenderar andra att göra detsamma.

– Jag har en föreställning om att saker kommer till mig, att jag har tur. Som häromdagen när jag passerade ett loppisbord på väg till affären, då hittade jag ett muminhus för 50 kronor som är värt 5 000.

Just nu har Theresa drygt 300 prylar ute på sin sida på Etsy.com. Hon gör allt i butiken från a till ö. Skriver berättelse om varje sak, fotar dem från flera olika vinklar, tar emot beställningar, packar omsorgsfullt och sänder iväg via posten.

– Det här jobbet gör att jag ofta får höra fantastiska historier av amerikanska svenskättlingar som går igång när de sett en sak i min butik.

– Tänk, jag säljer en sak och får en hel historia tillbaka. Jämte kvalitén som knappt går att hitta bland nyproducerade saker så är historierna behållningen med mitt jobb.

Favoritloppisen i Sörmland?

– PMU (Pingstkyrkans secondhand) i Eskilstuna. Billigt och bra. Åk dit!

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!