Det var en ovanlig syn som Mariefredsborna och sedan Strängnäsborna kunde skåda under torsdagen. Då låg motortorpedbåten T56 förtöjd vid ångbåtsbyggan på Kölnholmen i Mariefred samt ett par timmar vid ångbåtsbron i Strängnäs.
– Som 16-åring fick jag åka med en sådan här och fick ståpäls. Den har inte lagt sig ännu, säger Eskilstunabon Bengt Axelsson, styrelsemedlem i stiftelsen T56, och under just denna resa navigatör ombord.
Det var på 1940-talet som den första motortorpedbåten byggdes i Sverige. Ur den serien finns ett exemplar kvar, T26. Några år senare började man experimentera med ett v-format skrov. Från den serien finns det också bara ett exemplar kvar, T38.
Ur den sista serien, som det byggdes sammanlagt 15 båtar av mellan 1941 och 1956, finns bara T56 och ytterligare en motortorpedbåt kvar.
– Och just T56 var den sista av de 15, säger Bengt Axelsson och blickar ömt över den 23 meter långa båten.
För tio år sedan påbörjades en varsam renovering av den gamla motortorpedbåten som då länge varit utrangerad ur försvaret. Numera är den i så gott skick att den regelbundet åker på tur.
– En gång om året åker vi på en tur onsdag till söndag som tack till alla de som skrapat rost och lagt ner många timmar på kvällar och helger för att sköta om T56, säger Bengt Axelsson som själv är en av dem.
Just denna resa gör nu T56 i Mälaren i år. 18 man är med och från hemmahamnen på Gålö har resan gått till Landsort och ett besök i fortet där, och i onsdags kväll anlände man till Mariefred. Under torsdagens åkte sedan T56 bidare till Strängnäs, där besättningen fick sig en visning av Arsenalen, innan man körde den längre sträckan till Västerås.
På fredagskvällen räknar man med att anlända till Sundbyholm och under förmiddagen är allmänheten välkommen ombord för att titta på fartyget eller när det gör en tur eller två på Blacken.
– Det är mycket slit och lite åka, säger Charlotte Assarson och skrattar.
Hon är en av de frivilliga på nästan 20 personer som ägnat mycket tid åt att sköta om T56.
– Jag är uppvuxen på sjön men det var tack vare min pappa som släpat med mig till Gålö sedan jag var liten som mitt intresse för T56 väcktes, säger hon och avslöjar att det är hennes främsta fritidsintresse nuförtiden.
Resan är också ett sätt för stiftelsen bakom T56 att visa upp den, något som är huvudsyftet med att ta hand om fartyget och att stiftelsen bildades.
– T56 var till för att i grupper om kanske fyra fartyg åka ut i skärgården och lägga sig på lur och sedan avancera mot ett fiendefartyg. På 50-talet, med det radarsystem som fanns då, kunde inte man inte se att de var flera fartyg om de låg nära varandra, berättar Bengt Axelsson och visar med händerna hur fartygen var formerade.
Tanken var sedan att något av fartygen skulle kunna avfyra sina torpeder och att alla sedan skulle fly undan snabbt samtigit som de släppte ifrån sig rök för att dölja sin reträtt.
– De skulle vara som getingstick, säger Bengt Axelsson.