Det händer att jag beställer pizza utan ost. Det är inte fullt så trist som man skulle kunna tro, men ändå… Det känns verkligen som om det fattas något.
Ost är den där lilla extra ingrediensen som förvandlar en alldaglig risrätt till en himmelsk risotto, en tam grönsaksanrättning till en krämig gratäng, ett mesigt mos till potatispuréns paradis.
Det finns flera anledningar till ostens förmåga att höja våra smakupplevelser. För det första handlar det så klart om konsistensen. Det finns ju stunder i livet när man verkligen kan gå under av längtan efter smält ost. Det är något stärkande och trösterikt som lägger sig som ett tillfredsställande gyllentrådigt täcke över trötta själar.
Och det är just konsistensen som gör att det sällan funkar så bra med magra ostar. Fettet må vara onyttigt, men i vissa lägen är det faktiskt värt kalorierna. Hellre hoppar jag över osten helt och hållet till vardags än äter plastiga smalvarianter dagligdags.
För det andra handlar det om den femte grundsmaken, umami. Ost är nämligen rena umamibomben, speciellt lagrade sådana. Umami har en enastående förmåga att förhöja andra smaker, maten smakar helt enkelt mer om det är ost i.
Själv har jag svårt att tänka mig ett liv utan ost. När jag någon gång ska göra mig till och bjuda veganvänner på middag stupar det alltid vid osten. Jag älskar grönsaker, men vill så gärna bryta över en bit feta, riva över lite parmesan, gratinera med gruyère - och så vidare.
Under de senaste åren har jag bott större delen av året i New York. Världens bästa stad på många vis, men en torrlagd öken när det gäller smakrika ostar. Jag får kuska Manhattan runt för att hitta en efterlängtad bit prästost eller västerbotten. Det är då man inser hur fantastiska våra svenska ostar är.
Och varje land har ju sin egen osttradition. Det är som om själva matkulturen speglas i ostens väsen. I|dag hyllar vi osten. Slå till på alla tre eller nöj dig med en av rätterna. För allt blir godare med ost.
Mia Gahne/TT