Tidningen har berättat om parets besök och insatser i det västafrikanska landet förut. Senast var 2017, då de reste ner med ett stort antal glasögon de samlat ihop med hjälp av givmilda Mellösabor.
Glasögonen skänkte de, i huvudsak till SOS barnbyar i huvudstaden Panjul. Hjälpmedel som glasögon är oöverkomliga för många invånare i det fattiga landet.
För tre veckor sedan kom Claes och Annika Arvidsson hem från sitt fjärde Gambiabesök. Den här gången överlämnade de en utrustning för synundersökning, som donerats av den pensionerade optikern Björn Lundberg i Mellösa. Härom dagen kom ett brev från Haddy N’jie Touray, barnbyarnas föreståndare, med ett innerligt tack för lådan med provlinser.
– Med den kan läkare och personal ta reda på vilken styrka på glas som behövs för de barn som har en synnedsättning. Ny kostar en sådan låda 500–600 euro, säger Claes.
För fyra år sedan reste Arvidssons till Gambia första gången. De åkte som nyfikna turister.
– Men vi är sådana som alltid går utanför turiststråken. Vi väljer andra vägar, tittar in i folks trädgårdar och pratar med dem vi möter, säger Annika.
Landet och dess välkomnande invånare har satt ett djupt intryck.
– Det blir så slående att likheten mellan oss människor är större än olikheterna. Det spelar ingen roll vad du har för hudfärg eller religion. I grunden är vi alla lika, säger Claes.
Livsvillkoren skiljer oss dock åt. Gambia är en ung demokrati som ekonomiskt fortfarande lider av såren från kolonialismens piskor. Fattigdomen är utbredd, medborgarna saknar ett socialt samhällsskydd. Ur flera perspektiv ligger landets utveckling hundra år efter Sverige.
Paret Arvidssons grundläggande människosyn är att alla har samma värde. Därifrån har steget varit kort till att efter förmåga bidra med små hjälpinsatser; oavsett om det handlar om att skänka optisk utrustning eller ge en säck ris och ett blöjpaket till en familj de lärt känna under sina resor.
– Genom att bidra ser jag hur vi kan närma oss varandra som medmänniskor. Och de upptäcker att vi som är vita och kristna inte alls är några farliga mördare, säger Claes.
Vid den senaste resan mötte de Babba, en 19-åring som arbetade på stranden till hotellet där paret bodde. Babba när en dröm om att utbilda sig till arkitekt, men har inte tillräckligt med pengar för att bekosta utbildningen. Claes och Annika Arvidsson undersöker nu om de på något sätt kan bidra till en framtid för Babba.
– Det är svårt att hinna och kunna göra så mycket som vi vill, på grund av jobb och sådant. Men vi ska definitivt åka tillbaka till Gambia.