Placeringen av diket i kombination med dess riktning ska både ge buskarna vatten och styra bort det från hönshuset som ligger strax nedanför.
Den mest aktiva odlingssäsongen är slut för i år, men på Västergården i Granhed strax utanför Mellösa råder stor aktivitet. Mireille Lewis är i full färd med att gräva bevattningsdiken vid sina blåbärsbuskar.
– Jag vill att vårvattnet som kommer ner på fältet ska kunna gå ner ordentligt här, säger hon.
Tillsammans med sin make köpte hon den gamla 1800-tals gården 2016 och två år senare började hon att på riktigt bruka jorden. Innan hon satte spaden i marken hade hon tillsammans med några vänner gjort en permakulturdesign över den stora tomten och med tidens gång har designen utvärderats och omarbetats.
– Det är mycket ge och ta-situationer mellan oss som bor här och naturens svar på olika situationer. Det gör att vi nu får fantastiska mängder grönsaker, svamp, bär och frukt på den här platsen. Det blir bara mer och mer och mer, säger hon.
Permakultur kan översättas till hållbar odling och när Lewis talar om en design handlar det både om estetik och om att anpassa sig efter- och att dra nytta av naturens egenskaper på den specifika platsen.
När hon började intressera sig för odlingsinriktningen hade hon svårt att hitta litteratur som gav ett helhetsgrepp.
– Det fanns gott om information om olika delar, som hur man täckodlar eller gör en hugelkultur. Men man måste börja någonstans för att kunna förstå. Annars kanske man bygger upp något på helt fel plats, säger hon.
Det slutade med att hon själv skrev boken hon saknade. Den heter "Skapa en permakulturdesign över en plats", släpptes i augusti och beskrivs som en guide i ämnet.
"Ju fler såna platser desto bättre för våra pollinerare och den övriga mångfalden", säger Mireille Lewis om sin skogsträdgård i Granhed.
I den 2,5 hektar stora skogsträdgården prunkar det trots att hösten har anlänt med besked. Örtspiralen svämmar nästan över av mynta och fransk dragon och Mireille Lewis skördar björnbär nästan på löpande band. I växthuset trängs tomatplantorna fortfarande.
Hon håller kurser på gården och har bland annat utbildat i ympning och växelbruk. Under hösten håller hon onlinekurser i permakulturdesign och planerar för vårens workshopdagar på samma tema. Och när hon inte är i trädgården – eller på sitt heltidsjobb – sitter hon vid tangentbordet. Innan året är slut planerar hon nämligen att släppa ytterligare en bok.
– En guide till biodling, avslöjar hon.
– Jag ska bland annat att redogöra för kostnader, tidsåtgång och avkastning.
Hon vill att fler ska börja tillverka honung hemma och hoppas att boken ska kunna ge en trygghet i uppstarten. Att utbyta kunskap och erfarenhet med andra och likasinnade är någonting hon brinner för. Just nu märker hon tydligt av ett ökat intresse för odling.
Strax intill bikuporna finns fortfarande färska björnbär att skörda.
Omvärderingarna hon har fått göra i den egna trädgården sedan starten har framför allt handlat om när hon har enbart har utgått från vad hon vill ha och inte tagit hänsyn till platsens förutsättningar.
– Vi har till exempel fått flytta hela köksträdgården till en helt annan del av marken, säger hon.
För henne handlar hållbar odling mycket om att ställa frågor till sig själv: hur vill jag leva? Vad vill jag ha ut av platsen och vilken kvantitet jag önskar i form av avkastning? Men även om platsens förutsättningar och naturens kretslopp.
– Alla de här ganska stora faktorerna behöver samspela för att jag ska älska platsen och för att den ska kunna ge mig så hög avkastning till så låg insats som möjligt.