Förra året hade Teater Klämman och Fridals kulturförening utanför Mellösa 150 evenemang. Det här året hade Anne och Janne Öster tänkt minska antalet något, till ett hundratal. I stället har de kunnat ha 50 arrangemang, med lika många huvuden i publiken per tillfälle.
– Vi har fått ta bort cirka 150 publikplatser, berättar Janne.
Det betyder att de också fått säga nej till lite dyrare artister. Men de har haft bland andra Janne Schaffer, West of Eden, Clownen Manne, Triss i damer, Emil Ernebro och Filip Jers och Armborst och tulpaner som gästat deras scen.
– Vi har också haft bluegrassjam, och musikquiz som blivit väldigt populära. Det märks att det finns ett sug efter livemusik, säger Anne.
De har haft besök av både covidkontrollanter och livsmedelskontrollanter – och dessutom satt statsministern i publiken en kväll.
– Vi fick godkänt på alla punkter. Och statsministern tyckte att vi hade löst det exemplariskt, berättar Anne.
En ljusglimt den här sommaren är att de funnit en ny och oväntad publik. De har marknadsfört sig mot hemestrare som vandrar förbi på Sörmlandsleden. En del vill hyra stuga, andra vill äta, några har också varit med på musikquiz.
– Corona har rört runt, på gott och ont. Folk söker nya vägar och hittar till oss, säger Janne.
Men Rurikfestivalen, som de fått bidrag för att genomföra, har fått flyttas till nästa sommar. Likaså marionettuppsättningen av Teskedsgumman.
De har fått bidrag från kommunen på 40 000 kronor, som de använt till barn- och ungdomsverksamheten. De har också fått förlustbidrag från Kulturrådet, för att täcka upp för publikbortfallet på grund av restriktionerna.
Efter en osäker sommar väntar nu en lika osäker höst.
– Man går bara och väntar på något slags besked, säger Anne.
Ytterligare ett bluegrassjam är inplanerat, och i september startar nya kulturgrupper, med målet att göra en musikal med premiär i april. Men hur det blir inför nästa säsong vet de inte.
De är kritiska mot restriktionerna, som de tycker slår orättvist mot kultursektorn.
– Om vi har restaurang utan uppträdande får vi ta in tre eller fyra gånger så många i publiken, konstaterar Janne.
De har också många kulturarbetare i vänkretsen som har det besvärligt.
– Många musiker är förtvivlade. Jag tror inte folk förstår hur illa det är för många, säger Janne.