Häromkvällen när Owe Lott var på en kvällspromenad vid skolområdet stannade han till vid grusfotbollsplanen bakom Kyrkskolan. Där fick han se ett 15-tal nyanlända barn i 10 till 15 årsåldern lira boll i mörkret.
– Det hade gått att lysa upp planen så de kan spela längre, samma gäller för basketplanen på skolgården. Det krävs så lite och är ingen kostnad. Hela det här området är hjärtat för de unga i Mellösa och nu när det kommit fler behövs det göras saker för dem och alla andra ungdomar, säger Owe Lott som gärna hade sett att staketet runt halva planen också höjs så att långskotten inte landar i det beckmörka buskaget.
Att belysa grusplanen är bara en av tankarna han har för att få Mellösa vibrerande och i det långa loppet invånarna att stanna kvar på orten. Den omdiskuterade Mellösagården är ett annan.
– Här får man bara vara 50 personer inne nu, om det är nödutgång som krävs är det lätt löst med att göra om ett fönster till dörrar, det fixar lokala hantverkare lätt. Här samlas föreningarna och det bildas ett kit som är viktigt för orten men det görs inget från politikerna, säger Owe Lott.
Mellösagården invigdes 1958 och Owe Lott var på den första dansen som hölls här, med nytaget körkort fick han låna sin fars Volvo PV för att ta sig hit. Byggnaden har en aura av en svunnen folkhemstid som han vill bevara med alla medel.
– Jag vet vad det betyder för engagemanget och livskraften att ha gården kvar och att den fungerar som den gjorde förut. Jag blir ledsen när jag ser att ingenting görs, säger Owe Lott.
Dessa exempel kan tyckas som mindre bestyr men Owe Lott ser den större bilden.
– Det är så små saker som behövs för att lyfta glädjen och möjligheterna här i Mellösa.