Det yr sågspån i luften, och doften av ved växer sig stark vid Mellösaverken. Den franska träkonstnären Ferréol Babin står bredbent och lutar sig koncentrerat ner över det som tidigare varit en massiv ekstam – ett flera hundra år gammalt träd som växt sig stort någonstans i närheteten av den gamla tumstocksfabriken. Men dess öde var inte att bli en massa tumstockar. Den får nu ta en annan form.
Åsa Lockner och David Taylor, ser med stort intresse på när han Ferréol Babin arbetar. De är själva båda konstnärer och äger gården. De senaste veckorna har de haft flera konstnärer på besök, som en del av ett projektet Artists in residence. Tre konstnärer har de senaste veckorna varit på plats och Ferréol Babin blir sist ut.
– Ferréol lockades av de fina ekstockarna vi hade liggande här på gården. Han har varit här i en vecka och arbetat som en galning. Motorsågen har gått varm hela tiden, säger David Taylor.
Ferréol Babin är väletablerad internationellt karriär inom området, han är fransman men verkar bland annat i New York, och finns representerad på flera olika museer. Detta är första gången han är i Sverige. Och som är brukligt är så han blivit introducerad för den svenska fikatraditionen.
– Vi fikar ofta, jag vet inte om det har varit så bra för min produktivitet, men att jag får träffa människor och prata om konst är perfekt, säger Ferréol Babin och fortsätter:
– Och det är en bra möjlighet för mig. Jag har inte tillgång till så här stora träd i Frankrike, så när jag blev kontaktad så sa jag ja utan att tänka.
Babin började arbeta med trä för åtta år sedan, men började då först med mindre objekt, nämligen små skedar. Han fick stor uppmärksamhet i designervärlden, och med hans karriär växte också hans kreationer. I galleriet i New York behöver han inte ta hänsyn till storlek på något sätt, eftersom konsten ändå blir såld.
Han beskriver sin konst som att han alltid försöker hitta en balans mellan att konstverket inte bara ska vara vackert att titta på, utan även ha en funktion.
–Texturen, materialet, och rörelsen i materialet, måste tala till oss som ett konstverk. Men det är viktigt för mig att det ska kunna användas också, säger han.
– Men samtidigt behöver den inte användas för att kunna förtjäna sin plats i världen, tillägger Åsa Lockner.