Stora huset på Högtorp gård i Mellösa ligger lite undanskymt. Det är först när man har passerat grindstolparna som gårdsplanen öppnar upp och det vackra 1700-talshuset blir synligt.
– Vi är tacksamma mot dem som har bott har tidigare. De har varit varsamma med huset, säger Lena Engelmark Embertsén.
Hon och hennes man flyttade hit 2007 med målsättningen att på något sätt leva av det gården producerar.
– Vi var inställda på att bli grönsaksodlare. Men vi insåg ganska snart att gården inte har de förutsättningar som krävsl för grönsaksodling. Så vi bestämde oss för att satsa på det som redan finns på gården och som uppenbarligen trivs här. Vi började med att plocka och förädla det som växer i trädgården.
Och det var en hel del. I början av 1900-talet bodde fruktodlaren och nytänkaren Henrik Leman på Högtorp. Han planterade 283 fruktträd på gården, ett 50-tal av dem finns kvar. Men trots att tillgången på frukt var god så ville Lena hitta en egen nisch. Utbildad kemiingenjör och med många år i den naturvetenskapliga och tekniska branschen valde hon att satsa på de vilda och ofta förbisedda växterna.
– Jag har alltid varit intresserad av det som växer vilt. Kanske är det min norrländska självhushållsgen som spökar. Det är också spännande att bryta nya vägar och göra något som få andra sysslar med.
I dag arbetar hon huvudsakligen med fyra olika tekniker för att ta fram produkter direkt från naturen. Hon kokar siraper, gör kallextraherade drycker, smaksätter oljor och gör inläggningar, både salta, söta och syrliga. Råvaran, som består av 30-40 olika växter, plockas på gården och förädlas i det produktionskök Lenas man har byggt i ett av gårdens många uthus.
– Jag experimenterar med rena smaker, gör nästan inga blandningar. Kockarna är själva experter på blandningar, jag förser dem med råmaterialet.
Resultatet blir kapris gjord på maskrosknoppar, älgörtssirap med svag men tydlig smak av bittermandel, kantarellpesto och björksavsdricka för att bara nämna några av Högtorps produkter.
Gårdens flaggskepp är granoljan, en vackert gräsgrön och skogsdoftande olja som tilldelades silvermedalj i klassen Innovativt mathantverk vid SM i Mathantverk 2013.
– Det finns så mycket i naturen som är ätbart, men det är en ofta kvinnlig kunskap som har gått förlorad. Kvinnors kunskaper har förringats genom historien och rent av framställts som häxeri. När det vita sockret och det vita brödet blev status förminskades det som kunde hämtas direkt i naturen till nödmat, inget man var stolt över att kunna ta tillvara.
– Men vilda växter har ofta ett högt näringsinnehåll och är näringstäta. Tyvärr har vi vant oss av med de naturligt beska och bittra smakerna och vill helst bara äta sådant som smakar sött. Det är synd, för det beska och bittra är bra för matsmältningen och skulle få oss att må bättre.
Just nu är det högsäsong på Högtorp. I produktionsköket står granolja i stora bunkar och väntar på tappning. Marknaderna avlöser varandra och beställningarna från grossist och gårdsbutiker rasslar in.
– Det är spännande att stå på marknader och försöka få folk att smaka. Många är skeptiska, framför allt männen. Det är först när frun smakat och säger att det är gott som de vågar prova, säger Lena och skrattar.
Verksamheten på Högtorp växer, sakta med säkert och blir allt mer lönsam. Målet är att kunna ta ut en normal lön, men behålla hantverksinriktningen.
– Det här är tredje gången jag byter karriär och jag har nytta av allt jag har sysslat med tidigare i livet. Det är verkligen fantastiskt att det aldrig är för sent att förverkliga sina drömmar!