Berit Källung har drivit Stall Lindsberg i 28 år. "Det bästa jag vet är att jag får leva med det jag älskar, hästar och barn", säger hon.
I manegen står färgglada hinder uppställda i en bana. Bakom de mörka molnen skymtar solen, men ett lätt regn hänger i luften. I dag är det avslutning för den lilla ridgruppen på fem barn.
– Jag har varit på tre ridskolor förut, men den här är bäst. Hon är så bra på att lära ut!, säger Hugo Wilhelmsson om Berit Källung.
Hon har hela tiden arbetat aktivt för att få barnen att trivas i föreningen.
– Jag tycker inte om när det känns snobbigt, vi vuxna ska till exempel inte komma i dyra märkeskläder. Det är redan en dyr sport, säger Berit Källung.
Det är något speciellt med stämningen inom föreningen, tycker Malin Classon som är mamma till en av ryttarna.
– Berit tar fram barnens bästa egenskaper, här är alla välkomna. Hon ger verkligen hela sig själv, säger hon.
Den starka gemenskapen i föreningen skapar en slags "vi-känsla", berättar Malin Classon. Jenna Wahl Johansson trivdes så bra under sin tid i Mellösa ryttarklubb, att hon valt att sätta sin dotter Hilma Wahl Johansson där.
– Det roligaste av allt är bara att få rida, säger Hilma Wahl Johansson.
Hon ryktar hästen samtidigt som hennes mamma flätar svansen. Även Hugo Wilhelmssons mamma red i Mellösa ryttarklubb som ung, och när han gick in i stallet för första gången möttes han av hästen Bingo – samma häst som hans mamma ridit på som ung.
– Tänk att Bingo är så gammal!, säger Hugo Wilhelmsson.
Hugo Wilhelmsson rider på hästen Bingo – samma häst som hans mamma red på när hon var medlem i Mellösa ryttarklubb.
Men under årens gång har inte allt varit bara enkelt. Berit Källung har drivit Stall Lindsberg i 28 år, och under lång tid gjorde hon det ensam. När hon fick problem med höften var hon tvungen att anställa en person som kunde dela arbetsbördan med henne.
– Nu klarar jag mig inte ensam, jag hade aldrig kunnat gå tillbaka till hur det var förut.
När hon minns tillbaka på de två decennier som ryttarklubben huserat i hennes stall, dyker två stora höjdpunkter upp.
– Vi brukade rida utomhus i ur och skur, men för drygt åtta år sen fick vi ridhuset. Innan dess kunde jag åka runt med bilen i manegen i flera timmar för att salta och hålla den isfri på vintern. Jag såg hur de stora stallen gjorde och ville inte vara sämre, även om det betydde att åka runt i en kall bil på vinterkvällarna.
När den lilla ridgruppen på fem ryttare har sin sista lektion för terminen står hoppning på schemat. Berit Källung guidar Emilia Björklind och Hilma Wahl Johansson, som i dag rider på varsin ponny.
De goda placeringarna i de tävlingar som ryttarklubben deltagit i är ytterligare en höjdpunkt i klubbens historia. I stallet hänger ett foto av deltagarna i 2008 års upplaga av dressyrallsvenskan.
– Då tog vi oss till andra plats!
Även i fjol gick det bra på tävlingsfronten – då knep klubben en tredjeplats i dressyrallsvenskan. Dessutom tävlade alla ryttare från Mellösa Ryttarklubb för allra första gången.
– Men att vinna tävlingar har bara varit "kryddan". Det bästa jag vet är att jag får leva med det jag älskar, hästar och barn, säger Berit Källung.
På lördag firas ryttarklubbens tjugoåriga historia på Stall Lindsberg, där nuvarande såväl som tidigare ryttare välkomnas tillsammans med sina familjer. Klubbens gedigna ungdomsverksamhet uppmärksammas med fartfyllda lekar, en tårtbakartävling och gemensam picknick. Men det är inte Berit Källung själv som står bakom firandet.
– Det är vi föräldrar och några av de äldre ryttarna som bildat en festkommitté särskilt för det här tillfället, säger Malin Classon.
