Om Mersey Beatles klockades på exakt samma tid på framträdandet är oklart. Men det diffade säkert inte på många tiondelar.
På det stora taget har Mersey Beatles redan klivit i mästerrocken i sitt eget skrå.
I sällskap med det här pärlbandet med gästartister med Trio me Bumba och Bertil Lindblom, som sjöng "Spel-Olles gånglåt" och "Man ska leva för varandra", och rev ned starkt bifall.
Lill Babs bjöd på ett potpurri med bland annat "Leva livet" och ett kort minne från ett gemensamt gig med beatlarna. Ellen Jonsson som bjöd på en sagolik "Long and winding road", och Sophie Hanson plockade fram rivjärnet och bjöd på "Revolution" så blev redan öppningsakten av konserten en happening.
I andra akten startade Mersey Beatles med ett eget axplock från "Sgt Pepper" och bjöd sedan in Niklas Strömstedt som sjöng "Dear Prudence" och "Things we said today".
Janne Schaffer bjöd på en sagolik version av "While my guitar gently weeps" och framförde sedan i sällskap med bara pianisten Peter Ljung George Harrisons "Something".
Anders Höglund visade upp sin målning föreställande beatlarna på väg in i Sporthallen 1963 som Eskilstuna köpt in för 45 000 kronor, och som ska hängas i nya Sporthallen så småningom.
Pengarna efterskänker Anders till Världens barn.
Mersey Beatles avslutar hela konserten med tunga titlar från "Abbey Road" och här gör David Howard i rollen som George Harrison en nästan kusligt porträttlik version av "Here comes the sun".
Det är förstås snudd på som att svära i kyrkan att påstå att något låter bättre i dag mot för femtio år sedan. Men säg så här då, publiken var mer städad, och mer inställda på att de närmaste bänkgrannarna skulle höra perfekt. Men även om publiksiffran var dubbelt så bra 1963 så blev det hela en fest som hette duga. Och vilken dans det blev till sist.