Det är en estetiskt tilltalande och perfektionistisk föreställning, som lämnar lite över att önska för den som gillar den traditionella musikalgenren i allmänhet och Andrew Lloyd Webbermusikaler i synnerhet.
Webbers komposition är storslagen, och så pass komplex att det aldrig blir lättsmält. Argentinsk tango mixad med brittisk arenarock och inspiration från den europeiska konstmusiken präglar musiken i "Evita".
Själva berättelsen handlar om Eva Duarte Peron, en kvinna med ikonstatus i Argentina, som, om man kort ska summera myten om henne, var en ung fattig flicka från landet med talang för musik och politik i det starkt klassegregerade Argentina. I mitten av 1940-talet gifte hon sig med politikern och militären Juan Peron. Hon vann folkets kärlek och Juan Peron blev president. Evita Peron dog blott 33 år gammal i cancer, och blev efter sin död närmast helgonförklarad.
Musikalen börjar med att Evita begravs inför tusentals sörjande argentinare, sedan backas bandet och man får följa Eva Duartes väg till makten och sista tid i livet.
Det finns tre huvudpersoner i Evita på Göta Lejon. Den som för berättelsen framåt och ställer frågor till är "Che" som spels av karismatiske Patrik Martinsson. Hans rockiga sångnummer och sköna röst är den största behållningen av "Evita". Den andra huvudpersonen står inte själv på scenen. Det är Camilla Thulin, som har skapat de fantastiska kläderna. Under premiärkvällen var det svårt att avgöra om publiken applåderade Charlotte Perelli son Evita eller klänningarna hon bar. Charlotte Perelli är dock själv riktigt bra som Evita, särskilt i andra akten.
Musiken, scenografin och koreografin är också jättebra, men trots all ögon- och öronfägnad får jag inte den där riktiga feelgoodkänslan. Att jag inte förmår att sugas in i Askungesagan på scenen har med själva intentionerna med musikalen att göra. Vad vill man säga här egentligen?
I verkligheten var Juan och Eva Peron skickliga politiker med demagogiska talanger som med stöd av Argentinas fattiga arbetarklass och den personkult de skapade kring sig själva och sin kärlekshistoria, drev igenom sina reformer i nationalistisk och populistisk anda med stenhårda, föga demokratiska nypor.
I "Evita" kompliceras alltså mytbilden av Evita med hjälp av "Che Guevara" som har rollen som kritisk och ifrågasättande berättare. Dessvärre har musikalmakarna valt att fokusera på Eva Perons privatmoral snarare än de odemokratiska inslagen i hennes gärning.