Jag satt just och lyssnade på Swedish House Maffia-medlemmarnas släpp och tänkte att "Tja, det här är ju rätt okej, ändå". Kort därefter inser jag att jag i och med detta konstaterande har gått varvet runt.
För innan jag fann alternativrocken på 90-talet, eller den fann mig, så lyssnade jag mest på E-Type och 2 Unlimited - alltså eurotechno. Och housemusiken är 2010-talets motsvarighet till eurotechno.
Detta ledde mig i sin tur till tanken att all musik har sin tid och plats. I dag lyssnar jag på det mesta från minimal house och frijazz till tibetanska sångskålar och uruguayansk candombe. Allt handlar om vad jag är ute efter för stunden. Det finns alltid något att utforska i musiken.
Och variation är viktigt, för det utvecklar oss. Speciellt i en tid då så många av hitsen rullar på i fyrtakt i 120 bpm. Jag har inte något emot det, men musik har så stark påverkan på oss och lyssnar vi bara på samma puls och rytm hela tiden går vi miste om något.
Jag liknar det vid att åka tåg och passera den ena vykortsvackra vyn efter den andra utanför fönstret. Visst är det fint och trevligt, men vår värld består av mer än så.
Julklappstips: Ett par bra hörlurar och en kombinerad DAC/förstärkare lyfter musiknjutandet till nya höjder.