Jag intervjuade nyligen två av medlemmarna i albumaktuella Billy Momo (se recension ovanför) och frågade bland annat tanken bakom en skiva med hela 15 spår. Detta är ju tider då folks lyssnande via musiktjänster är jämförbart med att släppa loss sockerstinna femåringar i ett bollhav.
Jag ska inte avslöja bandets svar i förtid, det får ni läsa i den kommande intervjun, men vi pratade om låtar som del av en helhet, i motsats till singlars omedelbara slagkraftighet.
Det påminde mig om när jag och en kompis åt de omtalade semmelwrapsen för någon vecka sedan. Jag konstaterade att de var godare än klassiska semlor (en fråga om disponering av grädde och mandelmassa) medan hon drog paralleller mellan semmelwrapen och nutidens stressade samhälle där vi alltid är i rörelse.
Det känns därför bra att konstatera att mitt lyssnande av Father John Mistys nya skiva stundtals har utförts med samma omsorg som att förbereda och inmundiga en hetvägg. Det handlar om att slå sig ned i fåtöljen, titta på den fallande snön utanför fönstret samtidigt som jag låter tanken följa med i texterna.
Belöningen blir nya tankar och idéer samt livsinspiration - precis som efter att ha hetväggsfikat med en god vän.