Teatersalongen Tärnans skugga faller över Oxelörevyn anno 2017. "På nya vingar - garanterat fågelfritt" innehåller troligtvis fler anspelningar på fåglar i allmänhet och tärnor i synnerhet än någon av deras tidigare revyer. Tärnan är ohjälpligt förlorad och nyårsrevyn är förpassade till den betydligt mindre eventsalen i Koordinaten. Men inte är de bittra för det. Även fast snurrscenen fick skrotas. Och att deras loge är ett konferensrum. "Förändring är förbättring" är mantrat när revyn driver med sig själv som flyttfåglar.
Men för publiken behöver det inte alls röra sig om en försämring. Mindre salong ger mer närhet med skådespelarna, fler föreställningar som i slutändan borde kunna göra att fler har möjlighet att se nyårsrevyn. Och ensemblen klarar alldeles utmärkt att ställa om till sina nya förutsättningar.
Niclas Beijar har ett finger med i det mesta. Manus, regi, text och musik. På scenen gestaltar han bland annat en medelålders man som inte riktigt hänger med i alla nymodigheter. En som bara har bråttom in på en offentlig toalett och varken vill ladda ner toa-appen eller swisha. Eller när han förmanas av sin fru att köpa nya kläder och alla skjortorna är av slimfit-modell. En skjorta som är insydd vid midjan - medan han vill ha outfit - kläder som är utsydda runt magen.
Karaktärerna som står i centrum är några av Oxelösunds ledande politiker, måhända i en något tillskruvad version. Flera av de sketcherna känns väldigt mycket lokalrevy - där det kan räcka att framställa makten som lite korkad för att dra hem skratt från de första bänkraderna. Men så fort det börjar bli en antydan till träsmak så lyckas faktiskt ensemblen rädda upp det och landar nästan alltid sketcherna i ett skratt.
En scen där det skrattas hela tiden - från i stort sett hela salongen - är när vänsterpartisten Patrik Renfors ska regissera utbildningsnämndens ordförande Britta Bergström (S) som spelar in en hälsningsfilm till alla lärare.
Linus Strömberg gör tre roller i en när han spelar Renfors som i sin tur imiterar komikern Robert Gustafsson som spelar Ingmar Bergman - som förstås vill ha mer ångest.
"Ska man ha bra skådespelare är det inte till Dramaten utan till kommunhuset man ska gå", utbrister han.
Strömberg är för övrigt en av dem som lyfter hela föreställningen.
Hur ser då Oxelösund 2016 ut genom revyögon? SSAB:s stora varsel i kombination med landstingets personalbrist landar i en sketch om hur de problemen skulle kunna lösas. Åt fanders går det - när koksverkspersonalen hamnar på missbruksavdelningen och de som arbetat på valsverket ska jobba på röntgen - de är ju vana vid helt andra plåtar. Mest skratt blir det när bilmekanikern visar sina färdigheter på kirurgen och ringer hem till frun som lämnat in sin man på "service".
En munsbit för en lokalrevy är förstås ett kommunalråd som målar svart. Catharina Fredriksson, omsjungs som det snällaste kommunalrådet i Sverige och som inte tvekar att hjälpa till med målningen när grannen öppnar restaurang - men gör både en tavla och målar in sig i ett hörn.
Även Donald Trump går att göra lokal när USA:s tillträdande presidents idéer omsätts till östra Sörmland. Här är det Nyköpingsborna som svartmålas som inkräktare och en mur ska byggas vid motorvägsbron vid Stjärnholm. Och självklart ska storebror 1,5 mil inåt land tvingas betala för kalaset.
I höstas lät det tveksamt om det skulle bli en revy med tanke på att scenen bokstavligt talat flög sin kos. Med sin skämtsamma dubbelhet och goda tajming ger revygänget i Oxelösund en förhoppning om god fortsättning även utan Tärnan.