Det var under Augusto Pinochets tid som diktator i Chile som de illegala adoptionerna genomfördes.
– Det har varit mycket tårar. Min mamma lever med en skam över att inte ha varit där för mig, säger Andreas Larsson.
Fast hans mamma har inget att skämmas för, egentligen. Det är hon som har utsatts för det största övergreppet i den här historien, konstaterar Andreas Larsson.
– Jag har inte mått dåligt av att vara adopterad. Det är hon som är offret, säger han.
Han kom till Sverige 1979, nio månader gammal, från Chile. Här, i Sverige och Nyköping, har han växt upp med sina svenska adoptivföräldrar. Att det är så, har han alltid vetat. Men bakgrunden till att han kom hit har visat sig vara en annan än den som står i hans adoptionspapper, och som hans svenska föräldrar och han själv fått höra.
I den officiella versionen föddes han med kejsarsnitt av en 17-årig mamma 1979. Men mamman lämnade bort honom och han hamnade i ett fosterhem, innan han kom till Sverige.
Sedan i augusti vet Andreas Larsson att den historien inte är sann. Allt började med att han tittade på SVT Uppdrag gransknings dokumentär "De stulna barnen". Där berättas om hur barn i Chile tagits från sina föräldrar och adopterats till Sverige. Andreas Larsson kände igen platser som nämndes i dokumentären och misstänkte att han skulle kunna ha råkat ut för samma sak.
Men att ta reda på sanningen var inte enkelt. Uppgifterna i de papper han har från sin adoption är knapphändiga. Efterforskningar i svenska arkiv har visat sig resultatlösa. Till sist fick han veta att Skatteverket hade uppgifter om hans biologiska mor.
– Det var första gången jag fick höra hennes namn.
Med hjälp av Chiles konsulat och chilenska myndigheter lyckades han till sist få reda på sin biologiska mammas identitet. Hon heter Maria Theresa, och den chilenska polisen sökte upp henne för att berätta att hennes son fanns i Sverige.
– Hon sa först att det inte kunde stämma. Att jag hade dött, säger Andreas Larsson.
Precis som i andra fall där chilenska barn adopterats bort till Sverige på felaktiga grunder, fick hans mamma höra att han dött i samband med förlossningen.
– Hon berättar att när hon födde mig, 17 år gammal, så somnade hon efter förlossningen. När hon vaknade sa barnmorskan att tyvärr så har ditt barn dött, säger Andreas Larsson.
Till sist förstod hon att det hon fått höra då, för 42 år sedan, inte var sant.
– Hon blev väldigt glad, förstås, och hon ville jättegärna ha kontakt.
Polisens besök hos mamma Maria Theresa skedde på en fredag. Måndagen därpå hade hon och Andreas Larsson sitt första videosamtal. Det visade sig att han utöver att ha funnit sin biologiska mor också har två småsyskon, som in sin tur har barn. Sedan dess har han så gott som daglig kontakt med sin chilenska familj – via appen Whatsapp och med hjälp av Google translate. Han kan inte spanska, de inte engelska.
Andreas Larsson har så gott som daglig kontakt med sin chilenska familj. Här är systern Haydee och mamma Maria Theresa.
För Maria Theresa och hennes svenske son har upptäckten förstås varit omvälvande. Men Andreas Larsson säger att han inte är arg, åtminstone inte längre. Kontakten med den chilenska familjen är något positivt och givande.
– På det hela taget går jag omkring med en känsla av glädje över att någon kan ge mig ett sammanhang och att jag kan få en mer sann bild av början på min historia, säger han.
Samtidigt har hans känsla inför sina svenska adoptivföräldrar, som inte längre är i livet, förblivit oförändrade. De är ju oskyldiga till det som hänt hans biologiska mamma.
– Det är fortfarande dem jag menar när jag säger mamma och pappa. Fast nu har jag ju en till mamma också, det är lite förvirrande.
Däremot är han upprörd över att ingen i Sverige verkar ta ansvar för de felaktiga adoptionerna. Han välkomnar att regeringen nu tillsatt en utredning. I Chile är de kidnappade och bortadoptera barnen redan föremål för en polisutredning, och Andreas Larsson hoppas kunna få reda på mer om vad som hänt via chilenska myndigheter. Han har sett sitt födelsebevis. Men vad som hände mellan det att han föddes till dess han kom till Sverige är till största delen fortfarande höljt i dunkel.
Nästa år hoppas han få träffa sin biologiska mamma på riktigt, och inte bara över videolänk.
– Jag ska gifta mig nästa år och min mamma har sagt att hon ska komma hit till bröllopet. Om inte det går så får vår bröllopsresa gå till Chile för dit vill vi i alla fall åka, säger Andreas Larsson.