Dagen då Oliver föddes gjorde en barnmorska på Nyköpings lasarett en orosanmälan till socialtjänsten. Hon berättade att förstagångsmamman Anna hade svårt med amning och blöjbyte. En vecka senare rycktes pojken från sina föräldrar.
– Jag fick aldrig chansen att prova att vara mamma, säger Anna sorgset.
Anna har en intellektuell funktionsnedsättning. Enligt socialtjänsten har hon tackat nej till stöd för att kunna ta hand om sin pojke. Det är en beskrivning som varken Anna eller personer i hennes närhet håller med om.
– Det är fel. Jag fick aldrig veta vad jag kunde få hjälp med, säger hon.
Vi ses hemma i lägenheten i Nyköping där Anna bor med sin sambo. Här får de träffa sin pojke två timmar var fjortonde dag. Umgänget är bevakat. Familjehemmet och personal från socialtjänsten är alltid med.
– Det känns som han är familjehemmets barn och att vi bara får låna honom.
Ibland ställs umgänget in med kort varsel. Det betyder att det kan gå en hel månad mellan besöken.
– Det är så ledsamt när han går härifrån, säger Anna.
Familjehemsföräldrarna är båda över 50 år. Enligt en utredning som SN tagit del av har de tackat ja till att behålla Oliver tills han blir vuxen. Men ingen har meddelat Anna att det är planen. Hon har nu begärt att socialnämnden ska ompröva beslutet att omhänderta Oliver. Tiden går snabbt, för varje dag blir avståndet mellan barn och föräldrar allt längre och det finns en överhängande risk att han faktiskt glömmer bort sin biologiska mamma och pappa.
Vill du berätta om Oliver?– Han vägde 3930 gram och var 54 cm lång när han föddes. Han är som en vanlig bäbis. Han jollrar och är gullig men om han inte får fram det han vill blir han arg.
På väggen i hallen sitter ett kollage med bilder på den lilla familjen. Oliver har precis fyllt ett år. Då fick han komma hem till sina föräldrar några timmar.
– Vi hade ballonger och tårta och presenter. Mormor och morfar var också med, berättar Anna.
Olivers mormor har från början ifrågasatt det snabba beslutet att tvångsomhänderta pojken utan att först ens prova att ge föräldrarna stöd och utbildning. Hon jämför med de godtyckliga tvångssteriliseringar av psykiskt sjuka och funktionsnedsatta som pågått i Sverige och pekar på en stor okunskap hos de socialtjänstemän som har familjens öde i sina händer.
– De har ingen kunskap om funktionshinder. De har inte heller följt den överenskommelse som säger att kommun och landsting ska samordna stöd till föräldrar med kognitiva svårigheter, säger hon.