Linn Hagberg älskar inredning, form och prylar. Hennes samling är en ständigt pågående process som förhoppningsvis aldrig kommer kännas färdig.
Genom sitt livslånga intresse och sin estetiska ådra har 23-åriga Linn Hagberg byggt upp en kunskapsbank och en känsla för att kombinera föremål och uttryck som kan vara svår att plugga sig till. De senaste två åren har hon arbetat tillsammans med inredaren och stylisten Camilla Larsson, Inasfina. Sedan i vintras även driver Larsson även en butik i Odd fellow-huset i Nyköping.
Linn beskriver sin egen inredningssmak som maximalistisk och brokig. En titt i hennes eget rum bekräftar saken. Men hur spretiga vissa av föremålen än kan tyckas vara när de granskas var för sig så knyts de ihop av en kärleksröd tråd.
– Jag har så väldigt mycket känslor för varje litet föremål, säger hon och får syn på en isbjörnsfigurin som knappt är större än en fingertopp.
– Jag blir så otroligt glad när jag ser den!
Stora trämöbler och pampiga målningar i all ära – men den lilla isbjörnen som chillar på ett avlastningsbord med marmorskiva är en av Linns favoritföremål.
Med varsam hand ställer hon tillbaka den lilla vännen framför kollageväggen som pryds av återbrukade målningar, speglar, vaser och ljusstakar. Ytan känns harmonisk trots att den inte följer några raka linjer eller någon annan form av symmetri.
– Det ska störa lite. Några av föremålen hänger väldigt nära varandra och på andra ställen finns det mer luft. Det här skaviga är det som gör det intressant, tycker jag.
Så fort hon såg den snäckformade vägglampan med en kvinna i relief visste hon direkt att hon ville ha den. "Jag älskar konstigt och knäppt".
I arbetet med att inreda eller styla andras hem inför exempelvis fotografering och försäljning handlar det om att skapa en liknande känsla utan att exkludera någon. Ambitionen är att våga låta hemmen vara personliga utan att bli för privata.
– Ofta kan vi använda mycket av ägarens egna saker. Genom att flytta runt, byta rum och ta bort en del föremål kan det bli någonting helt annat än det var innan, säger hon och fortsätter:
– Det är det bästa, när man bara behöver hjälpa ett hem lite på traven.
Hon är glad över att få arbeta med sin passion, men understryker att det sällan är glamouröst. Att packa upp och ner, flytta runt och bära saker gör att träningsvärk snarare är regel än undantag. Men en arbetsdag kan också innebära att gå på loppis, i jakt på föremål till butiken eller framtida stylinguppdrag.
"Jag hade gått förbi den flera gånger och ingen köpte den. Den var supervacker i träslaget och formen, så jag bestämde mig för att testa att klä om den." Efter att ha ryckt bort allt tyg fick hon kalla kårar, men efter några försök var möbeln omklädd. "Man ska inte vara så rädd för att göra fel. Det måste inte bli perfekt", konstaterar hon i efterhand.
Hon ogillar trender och det pågår en ständig inre kamp i henne när hon inser att saker hon tycker om faktiskt ibland synkar med rådande trender. Samtidigt inser hon att även den mest stilegna personen påverkas av att se populära föremål eller uttryck exponeras på nya och kanske intressanta vis, till exempel via Instagram.
Vad gillar man egentligen för att det är ens personliga smak? Och vad får man upp ögonen för på grund av trender? Kanske spelar det ingen roll. Linn kommer ständigt tillbaka till det som är hennes egen kärna och kompass: hjärtat.
– Jag har en sån emotionell koppling till alla mina grejer. Varje sak här inne har jag valt ut.
"Jag tycker om alla saker så himla mycket. Allt är här för att jag vill att det ska vara där, ingenting är en slump", säger Linn Hagberg.
Så hur gör hon för att inte bli överväldigad av alla föremål på en loppis – som Nyköpingsfavoriten Öppen hand? Jo, hon tar en varukorg och ett snabbt varv där hon plockar på ren instinkt. Sedan stannar hon upp, tar fram varje föremål och synar det noggrant i en sista gallring. Mycket ställs tillbaka på sin hylla och annat får följa med genom kassan.
– Förut stod jag och tänkte "nja, nej, nja, nej". Nu bara kör jag. Jag plockar hellre i lite för mycket än för lite till att börja med.
I en låda under sängen förvarar Linn föremål som är satta lite på paus, när andan faller på tar hon fram den och "fyndar" bland de egna ägodelarna.
Hon får ofta frågan om när hon är klar, med sitt rum eller sin samling. Svaret? Aldrig.
– Det är en pågående process som jag inte vill ska ta slut. Någonsin.