– Det kryper i kroppen på mig om jag inte hoppat på ett tag, säger Jasmina Kytölä, 25.
Sedan hon tog det första klivet ut från planet på Nya Zeeland 2016 har hon gjort cirka 450 fallskärmshopp.
– Det var en eufori när vi landade. Shit man kan hoppa ut från ett flygplan och överleva tänkte jag.
Under skärmen med utsikt över bergen såg hon i lugn och ro ut över jorden från ett annat perspektiv. Där och då bestämde hon sig för att hon ville uppleva att hoppa från ett flygplan helt själv. Året efter tog hon fallskärmscertifikat hemma i Sverige.
Hon minns inte så mycket av sitt första egna hopp, bara att hon landade och direkt ville hoppa igen.
– Min instruktör sa åt mig att det bara var att packa skärmen. Jag tänkte att nu finns det inget annat för mig i hela världen.
I luften stillas tankarna och allt fokus blir här och nu berättar hon. Den närvaron i kombination med en stor frihetskänsla driver henne.
Jasmina Kytölä har förvånat sig själv över att hon aldrig har varit rädd för att hoppa.
– Hjärnan har ju processat en del i drömmarna, och säkert tänkt "vad fan håller du på med". Men så fort jag är i planet känner jag bara glädje.
Allra bäst tycker hon om frifallsdelen när adrenalinpåslaget är stort. Oftast hoppar de från 4 000 meters höjd, men även lägre höjder så som 3 000 och 1 500 meter förekommer.
Är det en varm dag så kan man utan problem hoppa i t-shirt och shorts, Jamsina Kytölä har till och med gjort ett hopp i bikini.
Hon är en av cirka 35 medlemmar i Nyköpings fallskärmsklubb. Medlemmarna i klubben är mellan 16 och 60 år.
– Genom hoppningen har jag fått vänner för livet, som jag aldrig skulle ha träffat annars. Vi är som en liten familj, vi är med om så mycket tillsammans och kommer varandra väldigt nära, berättar hon.
Både Jasmina Kytölä och andra i klubben kände de som var inblandade i flygplansolyckan i Örebro i somras.
– Jag vill inte säga så mycket om det. Det är en liten värld och jag kände folk. Det är otroligt tragiskt. Det som har visats när något sådant här händer är hur mycket kärlek som finns inom sporten. Det gör ont i mitt fallskärmshjärta och vi stöttar alla varandra.
Hoppningen har förändrat Jasmina Kytöläs tankesätt även nere på marken.
– Jag känner mig friare och inte bunden av samhällsnormer på samma sätt som jag gjorde innan. Jag ångrar hellre något jag gjort än något jag inte gjort, säger hon.