Julia Astbring är som vilken tolvåring som helst. Fast hon har levt med diabetes i tre fjärdedelar av sitt liv. På fritiden rider hon och kör cheerleading i Cheer Legacy i Nyköping.
Julia Astbring är som vilken tolvåring som helst. Hon ler och skrattar när hon kommer med sina kompisar i skolkorridoren. Men hon har diabetes. Det syns inte utanpå men det är den folksjukdomen som ökar mest i hela världen.
– Jag har levt med diabetes så länge jag minns, säger hon.
Det började för nio år sedan efter en vattkoppsinfektion. Julia Astbring blev trött och hängig. Hon var ofta törstig och det blev många besök på toaletten. Det är tydliga tecken på att det kan handla om diabetes.
– Till slut åkte vi in till sjukhuset och det visade sig att jag hade diabetes, säger hon.
Nu går hon i sexan på Nyköpings enskilda grundskola. Hon var lite orolig för hur de nya kompisarna skulle reagera när hon började i den nya klassen för några månader sedan.
Julia Astbring tycker att hennes diabetesliv fungerar alldeles utmärkt. Även om det är en del att tänka på.
– Det funkade jättebra och de bryr sig inte om sjukdomen. Och såklart hjälper de mig när jag behöver det, säger hon.
Att få och leva med diabetes innebär en stor förändring både för den som blir sjuk och för omgivningen. Det är mycket koll på blodsockernivån, man ska räkna ut hur mycket insulin man behöver och man måste alltid ha med sig något att äta.
– Jag har alltid alla saker med mig i handväskan. Insulinpumpen, blodsockermätaren och något sött att äta, säger hon.
Handväskan rymmer det mesta Julia måste ha med sig. Insulinpump, blodsockermätare och några söta saker att äta.
Forskningen har gjort livet mycket lättare för alla med sjukdomen. Nu har de flesta en insulinpump istället för att injicera med spruta och nål. Julia hade tidigare en insulinpenna, en penna med insulin och nål. Nu har hon en digital pump som ser ut som en mobiltelefon.
– Jag har en dosa på ena armen med insulin i och den byter jag var tredje dag. Sedan styr jag dosmängden med den digitala pumpen. På den andra armen har jag en annan dosa som mäter mitt blodsocker hela tiden. Mina föräldrar kan följa mina värden direkt via en app i deras mobiler, säger hon.
Julia Astbring har precis ätit lunch och då stiger blodsockret lite grann. "Mitt idealvärde på blodsockret ligger mellan fyra och åtta", äger hon.
Det jobbigaste med sjukdomen är när blodsockret ligger för lågt.
– Jag blir helt skakig och humöret går upp och ner. Jag kan bli både ledsen och arg. Fördelen är att jag kan skylla på det om jag känner mig irriterad, säger hon.
När hon blir stor vill hon jobba som inredningsarkitekt eller stylist.
Julias framtidsplaner är att få jobba som inredningsarkitekt eller stylist. "Jag tycker om att inreda", säger hon.
Julia har ofta veckorna fulla av aktiviteter. Det är cheerleading tre dagar i veckan och hon rider en dag. Sjukdomen påverkar henne inte negativt. Hon har vant sig.
– Jag lever ett superbra liv och jag har bra kompisar. Jag vill inte förändra mitt liv på något sätt, säger Julia Astbring.