Egentligen skulle familjen köpa hus, men när de inte hittade rätt hus så blev det en kolonistuga på Ekebydal.
– Det här är lite som en mellanväg. Det räcker så länge, barnen får komma ut och leka. Under tiden kan vi hålla utkik efter drömhuset, berättar Linda Forselius.
Barnen Viola, tre år och Theo, två år leker runt i trädgården runt om oss. Plötsligt ropar Viola:
– Får jag vattna?
Hon står borta vid odlingslådorna framför den vita lilla kolonistugan och greppar den turkosa vattenslangen.
– Barnen tycker om att vara här. De springer mellan vår stuga och mormors stuga som ligger ett stenkast härifrån, säger Linda. Lindas mamma har haft stuga i området i sju år, därför var familjen välbekant med kolonistugelivet sen innan.
– Men det är mer att göra än vad man tror. Ogräset växer ju oavsett om det andra växer eller inte. Det fanns inte så mycket här när vi köpte stugan, så vi har byggt alla odlingslådor och börjat från början, säger Linda.
På gräsmattan står både en bobby car och en röd dockvagn parkerad. Den illgröna rutschkanan sticker ut bland det annars enhetliga klorofyllgröna.
– Man måste ju vara ärlig och säga att mycket handlar om leksakerna. Att de behöver något att pyssla med när vi är här, även om de älskar att vattna och hjälpa till att plantera. Ogräsrensandet får man ju tyvärr ingen hjälp med, skrattar Linda.
Familjen tillhör de som odlar för att äta. På den 400 kvadratmeter stora kolonilotten spirar potatis, jordgubbar, lök av alla dess sorter, tomater, gurkor, diverse bärbuskar, paprika och physalis. Så alla kryddväxter såklart.
– Om några veckor kommer gurkorna, tomaterna, hallonen och vinbären, då hittar man barnen när de sitter och äter någonstans, berättar Linda.
– Man kan odla så mycket som man inte kan hitta i affären. Ta till exempel tomaterna. Jag kan gå ut och plocka en rysk chocolate cherry-tomat till frukosten, det är inte mycket som slår det.
Enligt Koloniträdgårdsförbundet är barnfamiljer en grupp som återigen fått upp ögonen för kolonistugelivet. Något som kanske inte är helt självklart på Ekebydal.
– Vi är inte jättemånga barnfamiljer här på området, men jag ser fler och fler, säger Linda.
– Jag kan förstå att barnfamiljer kan tveka inför att skaffa kolonistuga. Det är en liten boyta och finns inget rinnande vatten. Så jag förstår om man lockas mer av att köpa hus eller radhus.