Regnet öser ner över borggården på Nyköpingshus. Dropparna smattrar mot stolarna som snart ska rymma en förväntansfull premiärpublik. De senaste åren har ett uppspänt tak skyddat publiken, i år sitter åskådarna under bar himmel.
– I år är det inte bara blod som kommer att stänka på publiken, säger Jerk Ohlson Westin med ett leende.
– Det är häftigt att spela om det spöregnar, det blir bara mer känsla. Och vi har regnponchos som publiken får låna, fyller Pär Malmström i.
Jerk Ohlson Westin och Pär Malmström är veteraner i det maskineri som utgör Nyköpings gästabud. I 16 år har Pär Malmström dragit på sig Hertig Valdemars dräkt, i år delar han rollen med Jerk Ohlson Westin som tar över efter de två inledande veckorna. Innan dess gör Jerk Ohlson Westin rollerna som Torvald Bryggare och Swalabeck, mannen som dödar Valdemar.
Jerk Ohlson Westin gjorde entré i gästabudet som sexåring. Efter att själv ha varit bland de yngsta i gänget gläds han åt att se nya unga statister växa en decimeter för varje sommar.
– Det är fantastiskt vad folk växer här, man ser hur mycket som händer med dem under spelperioden.
Årets föreställning följer mångt och mycket i spåren av förra årets uppsättning. Nu som då spelar musiken en stor roll med liveband på scenen och bärande sånginslag. Nytt för i år är att budskapet på scenen förstärks med hjälp av utplacerade tv-monitorer.
När klockan närmar sig repetitionstid droppar de in i lokalerna, statister, skådespelare och tekniker. Någon äter en macka, en annan tar på sig hätta och blus och någon lägger sista handen vid sminket. Jerk Ohlson Westin häller en djupröd vätska i en avklippt pet-flaska, i kväll kommer blod att flyta på scenen.