Nils Kjellberg är permanent bosatt på Ringsö sedan 1992.
En kort båttur från fastlandet ligger Ringsö. Nils Kjellberg har åkt sträckan många gånger. Hörselskydden är på för att dämpa ljuden från båten.
– Man måste vara rädd om hörseln för då hör man fåglarna på våren och det är värdefullt, säger Nils.
Väl ute på Ringsö är fågelkvittret ständigt närvarande. Här finns även ett stort antal dovhjortar. Nils berättar om en speciell grupp dovhjortar som levt på ön. Alla fick namnet Gösta.
– När jag ropade på Gösta så hoppade han fram och då kunde jag mata honom med knäckebröd, säger Nils.
Gösta fick en kalv som hette Lill-Gösta. Han var tamare än Gösta. Sedan kom Mini-Gösta, Micro-Gösta och slutligen Nano-Gösta.
– De hade samma lilla defekt. Högre framben hade en asymmetrisk benställning. Den gick inte att märka förutom när man tittade riktigt noga, då såg man släktskapet. Egentligen bröts magin efter Micro för Nano blev inte riktigt tam, säger Nils.
Men det rika djurlivet stannar inte där. På Ringsö bor sju islandshästar som går fritt på den drygt 700 hektar stora ön. Det finns inga staket. De dagar det är turridningar måste Nils hitta hästarna först. Det brukar gå rätt snabbt, förklarar han.
– Jag är ganska vass på att läsa spår på marken.
"Den här båten har åkt här så många gånger att den i princip kör sig själv", säger Nils Kjellberg.
Lika länge som Nils varit permanent bosatt på Ringsö har turridningen funnits. I år är det 30-årsjubileum. En av ryttarna på dagens turridning är Jeanette Boström.
– Det här är ett livselixir, man kommer tillbaka år efter år, säger hon från hästryggen.
Det finns flera anledningar till att Jeanette återkommer till turridningen på Ringsö.
– Det är att man vet att hästarna lever ett exemplariskt liv här och inte är uppstallade. Sedan är det den enorma naturupplevelsen man får. Man är verkligen ett med naturen och hästarna när man är här. Det ger energi för månader framåt.
Gruppen med sex ryttare rider bortåt. Efter en stund uppenbarar sig hästen Ari och följer efter. Han är ledig för dagen, men vill vara med familjen. De sju hästarna galopperar tillsammans över fältet. Molnen på himlen släpper fram ljuset – en springa genom vilken solen når Ringsö. På somrarna befolkas ön av Nils och hans mamma, men under vinterhalvåren är han själv på ön med övriga familjemedlemmar – hästarna. Det är aldrig ensamt, menar han.
– Det är jätteskönt. Jag tror att insikten går ut till större och större grupper att tystnad och avskildhet är underskattat.
"Vi är ett gäng och man byter några ord med varandra, men det en väldigt privat upplevelse. Det är jag, hästen och naturen", säger Marie Nyqvist.
Några timmar senare spenderas lunchen på en strand. Nils säger "du är finast av allihopa" till varje häst och klappar dem på mulen. En varsam kommunikation.
– Alla är finast av allihopa. Alla ska känna sig sedda och uppskattade, det är viktigt. Det är familjen.
Efter dagsturen på hästryggen infinner sig en känsla av lugn hos ryttarna.
– Jag känner mig glad och trött. Det här är en underbar upplevelse, säger Åsa Ekengren.
Även hon har varit med på turridningen på Ringsö förut. Det har också Marie Nyqvist.
– Vi är ett gäng och man byter några ord med varandra, men det en väldigt privat upplevelse. Det är jag, hästen och naturen. Jag har hund och är ute mycket i naturen, men när man sitter på hästryggen tycker jag att naturen kommer så otroligt nära, på ett helt annat sätt. Det är två olika upplevelser, säger Marie.
Hon tillägger:
– Det är inte så att den här upplevelsen bara är idag. Nu kommer jag bära med mig det här, sedan kommer jag återvända till det och vila i det flera gånger.
Hela gänget samlat. Guiden Johanna Holst och Nils Kjellberg (till v.) och turryttarna Theodore Nyqvist, Marie Nyqvist, Jeanette Boström, Elsa Boström och Åsa Ekengren.