Bonden Torbjörn Olsson som driver gårdarna Onsberga och Vreta utanför Tystberga, firade jul med släkten 40 mil bort när han fick veta vad som hänt.
— Det var inte så roligt att få det där samtalet. Men vad skulle jag göra, det var bara att vänta och se, säger han.
Den hårda vintern hade gjort det lätt för den kärlekskranke galten att forcera stängslet och uppvakta suggorna. Ingen visste hur många som fallit för den vilde kavaljeren från skogen?
Tre månader, tre veckor och tre dagar senare kom kvittot: 25 randiga kultingar. Flera av dem är nu styckade och färdiga för grytan. Men några överlever ett tag till.
Det oväntade besöket i grishägnet julen 2012 har kostat både arbete och pengar. Sex av åtta suggor blev tjuvbetäckta och fick inte lika många kultingar som beräknat.
— Jag hade räknat med 75 kultingar. Det blir färre med en vildsvinskorsning, jag vet inte varför.
Torbjörn Olsson har också tvingats ägna sig åt konfliktlösning och att bygga mer rymningssäkra inhägnader.
— Vildsvinskorsningarna har bråkat mycket mer med varandra än vanliga grisar gör. De är rädda och väldigt rymningsbenägna. Det vilda i dem slår igenom, säger han.
Vildsvinskorsningarna har fått samma foder som de andra grisarna och det märks ingen större skillnad på smaken. Men kanske kan det ändå ge en extra krydda på julbordet.