Kenneth Sandström är allmänläkare i Örebro, med mångårig privatpraktik i samarbete med Örebro läns landsting. Att han sedan några år också är den svenske läkare som tvärt emot myndigheternas rekommendationer behandlar borreliapatienter med långa antibiotikakurer och samarbetar med kliniker i Tyskland - och därmed är föremål för granskning av IVO, Inspektionen för vård och omsorg - är inget han gått ut och talat speciellt högt om. Förrän nu. För Eskilstuna-Kuriren väljer han att ställa upp med namn och bild.
– Att bli betraktad som besvärlig är en känsla jag aldrig gillat. Och att bli av med legitimationen vore tufft, men det är en risk du som läkare tar alla dagar. Jag känner bara nu att jag vill stå upp för det jag tycker är rätt.
Om inte hans grabb, och sedan också han själv, insjuknat i borrelia hade nog Kenneth Sandström aldrig brytt sig.
– Infektioner är inte min grej. Men ju mer jag lärt mig av patienterna, läst på och förkovrat mig i frågan desto mer intressant har ämnet blivit. Och hade jag själv inte fått de här första patienterna kanske jag inte levt i dag.
Det började redan för ett antal år sedan när en granne kom tillbaka från Tyskland efter behandling mot borreliainfektion, 100 000 kronor fattigare och med en rad provsvar hon ville att Kenneth hjälpte henne att begripa sig på. Det kunde han inte.
Inte heller förstod han vad som drabbat hans son som strax därefter blev sjuk.
– Han var på väg att gifta sig men blev snabbt dålig, och hade så ont i lederna att han tvingades flytta hem till oss.
Så dök en gammal arbetskamrat upp hos Kenneth. Hon hade länge varit dålig i vad som diagnosticerats som MS, men varit i Norge och fått ny diagnos - borrelia - och hade med sig recept och svårtydda provsvar, som Kenneth var lika frågande till.
– Jag tänkte att nu måste jag ju vara hygglig och läsa på för de här människornas skull, och fördjupade mig i böcker och artiklar skrivna av erfarna kollegor världen över under några månader.
Då fick han själv ett fästingbett, med den karaktäristiska uppblossande röda ringen runt bettet, tog en två veckors penicillinkur och tänkte inte mer på det. Men åkte på en konferens och hörde den amerikanske läkaren Joseph Burrascano, pionjär inom borreliaforskningen, förklara att borreliabakterier inte dör av en tvåveckors-behandling. Vissa människor blir friska ändå och känner aldrig av infektionen medan andra kan bli riktigt sjuka.
– Jag åkte hem och hjälpte min tidigare arbetskamrat till en fyra månader lång kur, och hon blev friskförklarad. För första gången på 20 år klarade hon en lite längre tur på skidor. Det här var ju verkligen spännande.
Längre hann han inte tänka innan han själv blev dålig, våren 2011.
– Jag har varit van att beskriva mig som tuffare än de flesta, cyklar mycket året runt, fjällvandrar och är äventyrlig. Plötsligt kunde jag knappt gå. På två veckor fick jag ta hjälp för att komma ur sängen.
Han skickade prover till Tyskland från både sig själv och sonen, och båda fick svar att de led av en kronisk variant av borrelia. Kenneth hade dessutom en annan fästingburen infektion i blodet.
– Grabben sökte hjälp i Norge och jag försökte bota mig själv, men blev först bara sämre och sämre. Men jag tänkte att vad har jag för val annat än att fortsätta medicinera. Mina kompisar, neurologer och ortopeder, sa inte ett ljud. De hyste väl inte heller något större hopp om att jag skulle tillfriskna.
Han reste ner till en klinik i Tyskland, fick nya starka penicillinsorter som snabbt gjorde honom mycket bättre och gick med läkarna och såg hur de jobbade.
Hemma igen började han behandla människor i sin närhet, vänner till vänner som efter fästingbett blivit riktigt risiga. Och så plötsligt, via sociala medier, briserade bomben att det fanns en svensk läkare som behandlar kronisk borrelia.
I dag har Kenneth Sandström väntrummet ständigt fullt av svårt sjuka människor, utöver alla sina "vanliga" patienter. Och han är medlem i föreningen ILADS, International lyme and associated diseases society, en organisation där läkare och patienter kämpar tillsammans för rätten att få ge och ta emot vård.
– Alla specialister vet att bakterier har en enorm förmåga att överleva, att de under angrepp av penicillin kan gömma sig i cystor och biofilmer. Och borreliabakterier är väldigt smarta, de sätter ned immunförsvaret. Kunskapen att besegra dem finns, men den sprids inte, och detta har det tvistats om sedan 30-talet när sulfa och penicillin dök upp, och patologer såg att bakterier överlevt behandlingen.
Kenneth Sandström räknar upp flera länder som sedan länge testat och godkänt långa antibiotikakurer som en korrekt behandling mot borrelia. I USA har 20 stater gjort det, och han frågar sig varför inte svensk sjukvård gör detsamma.
– Det här gör ju att svenskarnas världsbild om att vi vet bäst och andra länder bara kommer med dumma idéer, får sig en liten törn. Men våra svenska läkare har bara inte rätt diagnosverktyg för att hitta de här patienterna. I stället för att inse det väljer man att spotta på de tyska och amerikanska labb som kommit längre. Labbet i Tyskland som jag samarbetar med är godkänt i hela EU, även av Sverige. Det kan vara så simpelt att man inte vill stöta sig med de stora forskningsinstituten och riskera att förlora forskningsanslag. Branschen är otroligt auktoritativ och läkarkåren hierarkisk. Det är ett riktigt getingbo jag stuckit in huvudet i.
Kenneth Sandström tror att det börjar bli dags att lyfta frågan till en politisk nivå. Än har vi i Sverige inte samma enorma problem med fästingar som man har i Sydeuropa, men med det allt varmare klimatet är vi snart där, och nya stammar av borrelia upptäcks ständigt.
Under tiden är nu hans egen verksamhet under granskning av IVO. Beroende på vad man kommer fram till riskerar han att bli av med sin legitimation.
– De menar att jag skriver ut alldeles för mycket antibiotika och jämför mig med en vanlig vårdcentral. Jag har all förståelse för att man vill hålla antibiotikaanvändningen nere, jag avskyr själv när man behandlar snuva med penicillin. Det är ett förfärligt ofog och förstör patientens mage. Och för några år sedan tyckte jag också det var fel att ordinera långa kurer. Men jag har fått tänka om, och att jag skulle neka svårt sjuka patienter antibiotika vore pinsamt. Jag har ingen ambition att förändra världen, men om jag kan hjälpa en medmänniska vill jag göra det.
Du kanske blir nerringd av nya patienter nu när du går ut med namn i vår tidning?
– Jo, fast jag har ingen möjlighet att ta emot nya patienter. Jag måste ju ta hand om de jag har, och många människor har gått hos mig i 30 år. Dem släpper jag inte.
Kenneth Sandström vill poängtera att alla inte blir friska från borrelia ens efter en lång behandling. Vissa människor svarar inte alls på den, medan andra blir väldigt mycket bättre.
Fotnot: Biofilm är ett kluster av mikroorganismer, till exempel bakterier, som gemensamt bildar en skyddande yta. Biofilm kan orsaka kroniska infektioner och bildas ofta på implantat och proteser.