Många frågor är ännu obesvarade kring morden i Örebro. Sven Granath, som forskar vid Stockholms universitet, poängterar att allmänheten nu behöver objektiv information så snart den framkommer.
– Man behöver se att det här kan hanteras av samhället. Att rättsväsendet sköter det på rätt sätt, säger han.
– Och det är viktigt att de ansvariga inte försöker plocka politiska poäng eller ägna sig åt ideologisk pajkastning.
Det viktigaste i nuläget är att det inträffade utreds så långt det går. Polisen behöver ta reda på om det finns fler gärningspersoner, om gärningsmannen hade licens för de vapen som användes, hur han fått tag i dem och, så klart, vad motivet var.
– Händelsen måste redas ut. Palmemordet är ett trauma för många svenskar i och med att fortfarande är olöst, påpekar Granath.
– Det var bra att polisen höll en tidig presskonferens, även om de inte kunde säga så mycket då.
Massmordet på Campus Risbergska i Örebro kommer skrivas in i historieböckerna jämte Mattias Flinks masskjutning, skoldådet i Trollhättan och terrordådet på Drottninggatan, spår Sven Granath. Och psykologiskt blir sådana händelser ofta fasthäftade vid en plats namn.
– Sturecompagniet förknippades exempelvis länge med ett väldigt mörker efter skjutningarna där 1994. För Örebroborna blir det så småningom viktigt att se att livet fortgår vid skolan, så att den stämpeln kan tvättas av.
Innan dess krävs dock enorma insatser för såväl de drabbade som deras anhöriga, konstaterar Björn Berglund, verksamhetsansvarig för avhopparverksamheten Exit på Fryshuset.
– Det som inträffat är fruktansvärt. Ett monstruöst dåd, säger han till TT.
– Det här är extremt traumatiserande händelser som kommer kräva stora stödinsatser från samhället. Liv har förstörts.