Inte att gifta in sig vid hovet – men att ta fel på gafflarna och matfriskt hugga in på förrätten med dessertbesticken, skvimpa med vitvinet i rödvinskuporna samt känna oss som levande frågetecken inför hur den stora välmanglade tygservetten egentligen korrekt ska hanteras.
För visst är det lite synd att alls använda något som det lagts ned så mycken möda på?
I öronen ringer det där mantrat om att angripa ätverktygen utifrån och in. Men det är lätt att snubbla på tröskeln när paniken stiger och man också har att memorera att glaset oavsett skål ska lyftas med höger hand och dessutom hållas ungefär en decimeter nedanför halsgropen samtidigt som närmsta bordsgrannes blick fångas in och fixeras.
Att skåla med värdinnan om gästerna är fler än åtta är en no-no eftersom det betyder att hon snart ligger under bordet, att sörpla eller klinga i glaset är också uteslutet, det skulle avslöja precis den landsortsanstrykning vi så förtvivlat försöker skyla över.
Fast ibland kan anfall vara bästa försvar. Det är då man ger upp en omöjlig etikett, rycker på axlarna åt sin nedärvda osäkerhet vid middagsborden och i-stället låter bonnigheten blomma ut och ta sig till nya nivåer. Travesterar Tratten och Finkel, skrattar för högt åt historier om hemkört och låter det gå som det går.
Gör inte det en dag som denna, Daniel!
De senaste veckorna har förresten Bröderna Grimm och HC Andersen fått se sig frånåkta i 180. Kvällspressen har gjort sagoböckerna fullständigt överflödiga. Allt man behöver veta om prinsar och prinsessor, baler och skor tillhandahålls nu i stället dagligen i tredje statsmaktens särskilda bröllopsbilagor.
Gustav Vasa hade inte en susning om vilken cirkus han drog igång när han införde den kungliga arvsrätten. Hade han vetat att SVT i sinom tid skulle sända direkt från Operahusets tak veckor i sträck hade han lagt hela projektet på is och nöjt sig med något gråare och diskretare. Kanske en ombudsman. Borde inte blivit samma flugfångare för hovreportrar.
Men nu är det som det är. Hela landet ligger liksom inlindat i tyll och marsipanrosor och det direktrapporteras från varje steg som tas av kungliga fötter över fartygsdäck och knarriga slottsgolv.
Vårt behov av sagor tycks omättligt. Och i sagorna slickar aldrig prinsen på kniven.