För det är med blomsterrabatter och morotstäppor som med heminredning. Enklare och behändigare att läsa om det i glansigt fyrfärgstryck än att själv få till det.
I trädgårdstidningarna verkar allt så enkelt. Bara att trycka ned några fjolårsfrön och sedan likt tjuren Ferdinand sätta sig i ett hörn av trädgården och invänta resultatet.
Trädgårdsprogrammen på tv ska vi bara inte tala om. Ett par enkla spadtag och – simsalabim så hoppar kameran över till rosor och akleja som prunkar i kapp utan att ha krävt så mycket mer än några snabba duschar med vattenkannan. Inget svett, inget blod, inga tårar.
Verkligheten är som vanligt en helt annan historia. Att gräva är ingen tebjudning. Blåsor i nävarna. Ont i spadfoten. Värkande rygg. Rivsår på armarna efter nyponbusken som slagit rot på fel ställe. När man äntligen krattat sig igenom jordkokorna och fått till underlaget har man förlagt fröpåsarna eller har helt enkelt ingen ork kvar för att få ner de tilltänkta persiljestråna i backen.
Lyckas man ändå till slut så har man ett par månaders kamp mot ogräset framför sig. En strid det sällan gås segrande ur. Ibland kan man inte skilja på ditten och datten och har för egen maskin rivit upp det som med möda petats ned innan plantorna ens hunnit bli tvåbladiga.
Javisst. Är väl medveten om att det finns något som heter trädgårdsterapi. Och visst är det en vacker tanke att läkas inifrån och ut bara genom att vanka runt och njuta av klorofyllets alla nyanser. Men jag undrar, jag. Allt har två sidor. Och ibland kan terapi och terror vara varandras nära grannar.
Då är det skönt att komposten finns. Inte särskilt glamorös, men i stort sett omöjlig att misslyckas med. Rent trolleri är det att gräva ur en lagom förmultnad kompost och studera hur gamla äggskal, äppelditon och grönsaksblast förvandlats till fet och glansig mull.
En trädgårdsupplevelse som räcker långt. Inte minst som motgift. Det kan behövas när trädgårdsterrorn flåsar en i nacken.
För övrigt ska det bli kul att se förra posttjänstemannakvinnan Eva Westling föra sin son till altaren den 19 juni. Läs mer på Facebook-gruppen Alla vi som tycker att Daniels mamma ska lämna över Daniel på bröllopet.