Det är längesedan Tage Danielsson skaldade ovanstående rader i ”En soffliggares dagbok”. Poesi med klass står sig dock mot tidens tand. Just den här strofen känns i dagarna hur het och högaktuell som helst.
Handlingen i Danielssons epos utspelar sig under 15 dagar och nätter före ett riksdagsval. Så mycket till handling är det väl för all del inte tal om. Mest tvehågsna funderingar.
På soffan ligger soffliggaren och vrider och vänder på sig. Ältar hit och dit och kan inte bestämma sig för om det är nån idé att gå och rösta överhuvudtaget.
Å ena sidan. Å andra sidan.
Och om han trots allt skulle ta och pallra sig dit – vad ska han i så fall lägga sin röst på?
I runda slängar beräknas 350 000 röstberättigade ligga kvar på sofflocket i morgon. Alltså strunta i att rösta.
Ingen vet riktigt vilka de är och hur de ska kunna förmås att resa sig ur horisontalläget. Statsvetarna har ett vagt signalement som går ut på att sannolikheten att ligga kvar ökar för den som är ung, arbetslös eller ensamstående.
På nätet har potatisarna en egen sajt och den känns lite lätt signifikant. Här påstås att soffliggarna är den tredje största väljargruppen i Sverige och här utlovas att ” i takt med att nästa valrörelse närmar sig kommer vi att dra igång aktiviteter och lägga ut material här. Titta gärna in då och då och se hur kampanjen fortlöper”.
Sedan verkar ingenting alls ha hänt. För av några aktiviteter eller uppdateringar syns inte röken. Webbmakaren måste ha stannat kvar på sofflocket. Såvida det inte är valrörelsen 2014 som avses.
Nåväl.
Under de senaste veckorna har partierna lagt ner massor av energi för att få röstskolkarna på fötter. Säkraste sättet lär vara att möta liggarna öga mot öga. Operation dörrknackning, alltså.
Det var till stor del så Barack Obamas många frivilliga valarbetare fick horder av amerikanska soffpotatisar på benen i senaste presidentvalet.
Hur som helst.
Även den som somnat till valdebatterna och hellre ser Peter Jidhe i Idol än i partiledarutfrågningar har inget att förlora på att masa sig upp ur bingen och hasa i väg till vallokalen i morgon. Rösta med fötterna, liksom.
Vilket parti – anti-demokrater borträknade – rösten hamnar på är inte så petigt.
Men den som ligger kvar i morgon har försatt sin chans att klaga på politiker de närmsta fyra åren.
Att förlita sig på att andra ska se till att soffan blir kvar är bara korkat.