Hörde det på radion i går när Ettan intervjuade författaren Torgny Lindgren på bokmässan.
Lindgren, 72, har just, efter enträget tjat från förlaget, gett ut sina memoarer. Minnen är titeln och däri har han skrivit en del om sina relationer till djur.
För några av hans bästa vänner här i livet har varit just djur. Katter och hundar, hästar och kor. Många av dem framlevandes sina liv jämsides med Lindgren därhemma i Västerbotten när han växte upp.
Eftersom Göteborgs-Posten precis skrivit om en undersökning från University of Texas i Houston som påstår att hund- och kattmänniskor är två olika personlighetstyper så tyckte väl reportern det föll sig naturligt att föra saken på tal.
Samtidigt publicerade GP en faktaruta med Sveriges populäraste by- och kattrackor där det framgick att schäfrar och labradorer är allra mest omhuldade, tätt följda av golden retrievrar, jämthundar och rottweiler. På kattsidan toppar ragdoll, norsk skogskatt, helig birma och maine coon – samt en massa andra för undertecknad helt okända raser.
Nåja, en norsk skogskatt sågs en gång i vitögat på en kattutställning som bevistades i tjänsten. Eller snarare var det kattens matte som det stods nos mot nos med. Och blodigare anlete har varken förr eller senare skådats – för den charmerande lilla ulltotten hade löpt amok med utspärrade klor mitt i plytet på sin stolta utställare. Hade visst blivit nervös av att ha så mycket annat rasrent omkring sig.
Att några så kallade bondkatter, av framlidne Bennys typ, inte alls inte finns med på listan är naturligtvis obegripligt. Skulle toppa vilken rättvisande kattlista som helst. Beror antagligen på avsaknaden av stamtavla. Utan sån är du rökt i listsammanhang.
Tillbaka till den sorts forskning som det numera tycks gå 20 på dussinet av och som sannolikt för mänskligheten framåt med stormsteg: Akademin i Texas hade kommit fram till att hundmänniskor är sociala och disciplinerade medan kattfolk är mer lagda åt det kreativa och neurotiska. (Låter som det behövs en vetenskaplig studie för att slå fast såna redan rotade föreställningar, eller hur?)
Reportern ville helt enkelt veta om djurvännen Torgny Lindgren skulle klassa sig som hund- eller kattmänniska. Det var då det tände till:
– Sånt där är helt meningslöst att svara på.
– Men alla vill väl kategorisera sig, försökte reportern igen.
– Nej, det där är bara dumheter, att kategorisera människor är det dummaste man kan göra. I-stället ska vi väl vara oss själva och medmänskliga så långt det går.
Kan inte riktigt sätta fingret på varför. Men just den här veckan, då Sverige fortfarande darrar i efterskalvet av söndagens val, kändes det så extra befriande med någon som röt till mot vårt slentrianmässiga uppdelande av folk och fä i slag, sort, kategori, grupp, typ, skrot och korn.