Inte så att jag börjar grina eller så. Men det stynger till i hjärtat. Kattfjanten på burken plirar mot mig på det där alldeles särskilt pillimariska sättet: En blick som å ena sidan signalerar fullständigt förtroende och hundraprocentig närvaro, å den andra total bortvändhet och tankarna långt, lång borta i något Nirvana där det går fjorton råttor på varje kattkräk.
”Du tror du vet var du har mig. Men ...” Typ.
Har aldrig någonsin kunnat föreställa mig att ett par dosor Whiskas skulle kunna röra upp så nostalgiska känslor.
Men man vet aldrig hur man reagerar förrän man står där och tvingas fejsa livet precis som det är.
Att Benny mycket sällan åt kattmat på burk tycks inte spela någon roll.
Nej, torrfoder var hans grej. Och grön mjölk. Inomhus missade han sällan en kylskåpsöppning. Han kanske inte alltid behagade komma på kommando om han boat in sig i soffan framför tv:n där han helst inte skulle vara, eller placerat sig på ett fönsterbräde med panorama mot svalor på flykt – men mellanmjölkspaketen hade han koll på.
Vid det ljud som uppstår när en Electrolux-dörr slås upp var han snabbare än ljuset och stod strax i givakt i köket. Annars var han så långt ifrån stridis man kan komma. Att gå i envig låg inte för honom och hans brist på revirtänkande fick konsekvenser. Ett tag undrade vi varför hans skål alltid var tom oavsett hur mycket torrkrubb som än fylldes på. Det var innan vi tog honom på bar gärning när han intresserat satt och såg på hur några skygga vildkatter gjorde tabberas i hans matskål.
Sedan dess var det enkelriktat i kattluckan. Vi släppte in honom. Ut gick han efter eget skön.
Det finns många sätt att se på katter. En del tycker det är djurplågeri att låta katter vara utomhus där de ohämmat kan släppa loss sitt inre rovdjur och gå lös på småfåglar och andra varelser. Andra hävdar att allt hållande av inomhuskatt är av ondo.
För oss som tillhör mitt emellan-kategorin har katter alltid bara funnits där, kommit och gått, junat i rabatterna, tagit ett fat mjölk, sökt sig in i värmen när de haft lust och dragit ut när de ledsnat på hela den där husdjursgrejen med att ligga och spinna och se näpna ut.
Ibland har de släpat in byte och i sin krafts dagar levererade Benny tre möss i ett svep på mattan i köket. På sistone var det dock i rollen som trivselfaktor han bottnade bäst. Så fort han fick nos på en mänsklig uppenbarelse kastade han allt han hade för händer och kom ivrigt springande med svansen i vertikalt läge för att bli klappad eller lägga sig på vilken fot som helst bara den höll sig stilla.
Kanske borde han ha blivit född till hund, på många sätt påminde han mer om en golden retriever än en bondkatt. Möjligen låg detta i luften redan när han flyttade in och snudd på blev döpt till Bob i-stället för Benny.
Nåväl. Nio liv hade han inte och nästa vecka får man skärpa sig och ta tag i något tyngre än sorgen över en katt. Det är ju valtider, för bövelen.
Benny brydde sig förresten aldrig om blockpolitik trots att han var röd och levde grönare än de flesta.