Det Àr natten mot onsdagen den 25 februari 2009. Temperaturen ligger kring noll. 112 personer sover i sina sÀngar pÄ Statt i Eskilstuna. En 113:e Àr pÄ toaletten.
HotellgÀsterna kommer frÄn bÄde nÀr och fjÀrran. De Àr turistchefer pÄ konferens, sÀljare pÄ tjÀnsteuppdrag, resande maskinreparatörer och barnfamiljer pÄ sportlov. Snart ska de svÀva i livsfara.
NÄgonstans i mörkret i den Àldre av huskropparna lurar en vitklÀdd man. Kanske hÄller han sig gömd i det sÄ kallade direktörsrummet pÄ bottenvÄningen, som just dÄ Àr del av en omfattande renovering.
Den vitklÀdde har en behÄllare med bensin med sig. Strax efter klockan fyra pÄ morgonen tömmer han ut fem liter i den öde hotellrestaurangen och tÀnder pÄ.
Medan lÄgorna flammar upp flyr han blixtsnabbt. Möjligen genom ett olarmat fönster i det dÀr direktörsrummet. En sotfana pÄ fasaden ska senare berÀtta för brandutredarna att fönstret Ätminstone inte var helt stÀngt. Genom grÀnden bakom hotellet rör han sig mot Fristadstorget, viker av till vÀnster vid Nordea och försvinner bort mot Kyrkogatan.
Vid det laget rasar branden för fullt.
âș TV:Se de unika bilderna frĂ„n storbranden pĂ„ Statt 2009
Klockan 04.06 vÀcks Andreas Wikström av ett larm. Han Àr insatsledare pÄ rÀddningstjÀnsten, och har lagt sig i ett rum pÄ brandstationen för att vila under de sista timmarna av sitt nattpass. Larmet som gÄr Àr ett automatiskt brandlarm frÄn Statt.
Det Àr hotellets sektion 34 som larmar, och snart larmar fler av hotellets sektioner i takt med att branden sprider sig. Men det vet inte Andreas Wikström just dÄ.
För en brandman Àr ett automatiskt brandlarm sÀllan dramatiskt. Ofta rör det sig om nÄgot annat Àn en brand. Kanske ett tekniskt fel.
â Automatlarm Ă€r vardagsmat för oss, berĂ€ttar Andreas Wikström.
Alla larm tas dock pĂ„ allvar, och Andreas Wikström kastar sig i vĂ€g. Som insatsledare kör han personbil, och kommer i vĂ€g lite fortare Ă€n brandmĂ€nnen i de större brandbilarna. Ăver radion fĂ„r han höra att nattportiern pĂ„ hotellet kĂ€nner röklukt, och han börjar ana att larmet Ă€r skarpt.
NÀr han nÀrmar sig Klosters kyrka och ser lÄgorna förstÄr han. Men ÀndÄ inte.
â Jag minns att jag tĂ€nkte att det mĂ„ste vara en filminspelning. Det brann nĂ„got fruktansvĂ€rt. NĂ€r jag körde över bron ropade jag pĂ„ radion. Helvete, vet jag att jag sa. Helvete, larma det vi har i Eskilstuna och larma angrĂ€nsande stationer!
Han lĂ€mnar bilen vid entrĂ©n och springer in i hotellreceptionen, dĂ€r han trĂ€ffar nattportiern. DĂ„ Ă€r evakueringen redan inledd. Nattportiern har tillsammans med ytterligare en anstĂ€lld och tvĂ„ vĂ€ktare börjat vĂ€cka hotellgĂ€ster och fĂ„ ut dem bakvĂ€gen, men dĂ€r och dĂ„ stĂ„r det inte klart för Andreas Wikström. Han ser inga gĂ€ster eftersom de evakuerats Ă„t ett annat hĂ„ll, och vill fĂ„ i gĂ„ng alla brandlarm som finns. Ăven i den nyare delen av hotellet, dĂ€r det inte brinner.
â Jag tryckte pĂ„ varenda knapp pĂ„ den dĂ€r larmpanelen, berĂ€ttar han.
PÄ polishuset Àr samtliga patruller i Eskilstuna samlade.
â Vi var dĂ€r hela gĂ€nget och hade ett avbrott i arbetet. En liten paus. PĂ„ den hĂ€r tiden var det tĂ€nkt att vi skulle fĂ„ ett nytt polishus, sĂ„ vi var uppe i matsalen och tittade pĂ„ ritningar som satt dĂ€r och fantiserade om hur det skulle bli, minns yttre befĂ€let David Westlin, pĂ„ den tiden Nilsson.
DÄ kommer ordern. BekrÀftad brand pÄ Statt. Alla ska dit.
â Vi förstod direkt att det var skarpt. Jag minns inte exakt vad jag tĂ€nkte, men jag var vĂ€ldigt ny i rollen som yttre befĂ€l sĂ„ det var nog en del tankar som snurrade, sĂ€ger David Westlin.
Desto tydligare minns han den första anblicken av branden.
â Det var en enorm brandspridning. Ett av de tydligaste minnena jag har Ă€r nĂ€r jag kliver ur bilen och kĂ€nner vĂ€rmestrĂ„lningen. Och hör ljudet frĂ„n branden. Det var ett enormt dĂ„n.
Nu hÀnder mycket pÄ kort tid. MÀlarsjukhuset gÄr upp i katastrofberedskap, gator spÀrras av och stabsfunktioner inrÀttas. SocialtjÀnstens jour aktiveras och polisens lÀnskommunikationscentral börjar ringa in dagpersonal. Ambulanser dirigeras till centrum.
Alla befarar att branden som rasar pÄ hotellet kommer att skada mÄnga mÀnniskor och Àven krÀva dödsfall.
â NĂ€r jag trĂ€ffade Andreas Wikström kommer jag ihĂ„g att han sa nĂ„t i stil med "Förbered er pĂ„ flertalet döda och skadade", berĂ€ttar David Westlin.
Polisens uppgifter Àr att bland annat att upprÀtta och bevaka avspÀrrningar och att pricka av alla evakuerade hotellgÀster utifrÄn hotellets listor. RÀddningstjÀnstens rökdykare sliter med att fÄ ut alla.
En vĂ€ktare lĂ„ser upp Gallerian, som fĂ„r bli samlingsplats. Ăven boende pĂ„ Nybrogatan börjar evakueras, eftersom branden börjar sprida sig i kvarteret.
FörhÄllandevis snabbt kan polisen pricka av 112 av hotellets 113 gÀster. En saknas först, men det visar sig att han pÄ egen hand har satt sig i sÀkerhet.
NÀr det stÄr klart att gÀsterna Àr i sÀkerhet kan rÀddningstjÀnsten koncentrera sig helt pÄ slÀckningen. Insatsledaren Andreas Wikström tar hjÀlp av hotellets planritningar och delar in det i fyra sektorer, och alla brandmÀn fÄr sina specifika uppgifter.
Under det mest intensiva skedet deltar omkring 45 brandmĂ€n. Deltidsstyrkorna i TorshĂ€lla och VĂ€stermo Ă€r dĂ€r, liksom brandvĂ€rnen i Ărla och NĂ€shulta och brandmĂ€n frĂ„n bĂ„de StrĂ€ngnĂ€s och VĂ€sterĂ„s.
NÀr lÄgorna till slut kÀmpats ned kan Andreas Wikström och David Westlin konstatera att ingen person tycks ha omkommit. Ambulanserna har kört en handfull rökskadade och chockade mÀnniskor till MÀlarsjukhusets akutmottagning, men ingen av dem Àr allvarligt skadad.
Fyra timmar efter larmet lÀmnar de bÄda över till sina respektive dagskift och Äker till stationerna. David Westlin avrapporterar innan han Äker hem, Andreas Wikström deltar i en presskonferens. Sedan Äker Àven han hem.
â DĂ„ var jag mentalt slut. Helt slut. Men jag visste nĂ€r jag Ă„kte hem att vi inte hade nĂ„gra döda. Och det var helt magiskt, sĂ€ger han.
NÀr han tio Är efter branden ser tillbaka vill Andreas Wikström lyfta fram hotellpersonalens och vÀktarnas agerande den morgonen.
â De rĂ€ddade dem som bodde i sviterna ovanför restaurangen. Jag tror inte att de hade klarat sig annars, sĂ€ger han.
David Westlin Àr av samma uppfattning.
â De gjorde en heroisk insats som sprang runt och vĂ€ckte mĂ€nniskor, sĂ€ger han.
För David Westlin, som var ny i rollen som yttre befÀl, blev branden pÄ Statt en stor erfarenhet.
â Det Ă€r den största enskilda insats som jag har hanterat. Jag hade ingen erfarenhet av den hĂ€r typen av hĂ€ndelser, och jag lĂ€rde mig vĂ€ldigt mycket, sĂ€ger David Westlin.
Enligt rÀddningstjÀnstens Andreas Wikström var polisinsatsen berömvÀrd. Hade polisen inte samlat ihop och rÀknat in hotellgÀsterna sÄ snabbt som de gjorde skulle ödelÀggelsen hade blivit betydligt vÀrre, menar han.
â DĂ„ hade ju vi fĂ„tt koncentra oss pĂ„ livrĂ€ddning, och leta efter folk. Polisen ska verkligen ha beröm. Jag har nog aldrig sett sĂ„ mĂ„nga poliser i Eskilstuna, sĂ€ger han.
Ytterligare en sak som Andreas Wikström tror hade betydelse för utgÄngen var att ett flertal av Eskilstunas brandmÀn precis hade haft en orientering pÄ hotellet. Helt rutinmÀssigt, bara för att bilda sig en uppfattning av objektet och de utmaningar som en eventuell brand skulle stÀlla dem inför.
â Jag var sjĂ€lv dĂ€r dagen innan branden, sĂ„ jag visste pĂ„ en gĂ„ng var jag skulle lĂ€gga begrĂ€nsningslinjerna. Det Ă€r ju bara tur, egentligen, att det föll sig sĂ„ precist.