Självklart finns det många ekar i Eklången och naturligtvis heter sjön som den är, det vill säga "lång" – hela sju kilometer. Det berättar Gunnel när vi träffar henne utanför familjens hus som förvandlats från sommarstuga till ett året-runt-bostad. Sven-Åke möter vi i bilen, han är på väg till en golfrunda.
– Sjöstugan är en avstyckning av fastigheten som ligger en bit längre upp. Min mormor föddes i det huset och det var en av anledningarna till att vi tog en biltur hit ut en sommardag 1986. Det var extremt varmt och jag tyckte vi kunde åka ut på landet, få lite svalka och samtidigt titta var det var som mormor var född.
Ödet ville nog att någon i släkten skulle komma tillbaka till Eklången, för när Gunnel och Sven-Åke närmade sig "mormors hus" såg de en skylt med texten "Till salu" som pekade ned mot vattnet och ett gammalt putsat tvåfamiljshus . Gunnel och Sven-Åke bodde då i ett radhus i Snopptorp och hade tänkt att de någon gång skulle skaffa ett sommarställe. Det är nu snart 30 år sedan de köpte huset och för ett och ett halvt år sedan flyttade de till Sjöstugan för gott.
– Det var mest jag som vill flytta ut och bo på landet. Först sålde vi radhuset och köpte en lägenhet, men jag trivdes bäst här. Jag tycker om när det är lugnt och tyst.
Renovering har pågått under många år – huset har isolerats, fått ny fasad och nya fönster och man har byggt ett uterum. Före den stora flytten från stan totalrenoverades kök och delar av undervåningen.
Hunden Allis, som är en retriever, möter oss på trappen med en tratt runt huvudet. Hon har opererat en tass och får inte slicka på den. Alice hälsar på oss och följer med in.
– Vi har i princip gjort om allt. Köket var från 1937, så jag är jättenöjd med det nya, speciellt med min "morgonsoffa". Här sitter jag och dricker min första kopp kaffe, tittar på tv och genom fönstret kan man få syn på svanar på sjön. Och ganska ofta kommer det rådjur och älgar in i trädgården, säger Gunnel och sätter sig i soffan med en kudde bakom ryggen.
Soffan är platsbyggd framför ett fönster och på en liten hylla vid sidan av köksön kan Gunnel ställa kaffekoppen. Säkert ett perfekt ställe att vakna på.
Köket går i grågröna nyanser, inredningen har en gammaldags allmogestil med speglar på köksluckorna och bänkskivorna är av marmor. Det enda som finns kvar av det gamla köket är vedspisen.
– Vi använder den inte så ofta, men den är mysig att ha. Det gamla köket hade marmorbänk och därför ville jag ha det också i det nya.
Inne i matrummet står mormors gamla pinnsoffa och ett stort allmogeskåp med målade dekorationer. Många av tavlorna är det Gunnel som har målat, de är i akryl, nonfigurativa och går i grönt, blått och turkos. Ställa ut sin konst har hon aldrig gjort, utan bara gett bort till vänner och bekanta.
– Jag har ju jobbat som småskollärare och då håller man på mycket med form och färg. Så målat har jag nog alltid gjort, mer eller mindre. Men när en av våra söner dog blev målningen en sorts terapi och sorgearbete för mig. Jag målar mest på sommaren när jag kan sitta i uterummet och titta på sjön. Det är väl därför det blir så mycket av grönt och blått.
I uterummet ligger också Gunnels andra intresse på ett bord – tvärflöjten. Hon har spelat ända sedan tioårsåldern och varit med i Orkesterföreningen, Volvo BM musikkår och Rekarne Folkdansgille. Och som nybliven pensionär bildade hon och två kompisar gruppen "Trio da capo".
– Vi höll på i cirka fem år, åkte runt och spelade på äldreboende. På Tunagården var vi nog kändisar, säger Gunnel och ler.
Både målandet och musicerandet går i perioder. För det finns andra saker som också är roligt.
– Vi är ett gäng här i Eklången som har en bokcirkel och träffas en gång i månaden. Just nu läser vi Steglitsan av Donna Tartt. Sen är vi också med i ett annat gäng som en gång i veckan gympar ihop i Skogsängsskolan. Vi kallar oss för "Hålligångarna". Vi har nyss varit på en cykelresa i Holland där vi bodde på en båt som följde efter oss när vi cyklade. Vi hann med 27 mil på 6 dagar.
Från uterummet går vi vidare till ett av vardagsrummen. Ljuset flödar in genom de stora fönstren och från soffan kan man se trädgården, stranden och sjön åt två håll. Här behövs ingen tv, även om det trots allt finns en i rummet.
Tomten sluttar svagt ned mot vattnet som omger huset i nästan 180 grader. Gräsmattan är nyklippt och i rabatterna växer riddarsporrar, praktlysing, löjtnantshjärta och syrener. I eken lockar flugsnapparen med sin sång. Vi förstår varför Gunnel trivs här...