När startsignalen ljuder släpps plastpuckarna ner på de vita spelbrädena. Under fem minuter är rasslet från gummiklädda spakar och puckar det enda som hörs i den stora Stiga-hallen i Eskilstuna.
200 spelare från 17 olika länder deltog i helgens EM-tävling i bordshockey. Och om du nu föreställer dig det långsamma fumlandet med ett virrvarr av spakar som kan betraktas i ett uppehållsrum på en svensk mellanstadieskola så tänker du fel.
Här är det noggrant avvägda skott, passningar, skruvar, sargstudsar och dragningar som gäller. De tävlande är å elitnivå och spelet går blixtsnabbt på de små planerna.
Atis Silis, 29, från Lettland blev världsmästare i bordshockey 2013. Han har spelat i 16 år och ser det som vilken annan idrottsgren som helst.
– Jag tränar regelbundet. Jag joggar och spelar beachvolley som underhållning. Men när jag spelar beachvolley är det tävlandet som är viktigt. Man måste fokusera hela tiden och det kräver koncentration. Det är ingen lek, säger han och får en irriterad rynka mellan ögonen av frågan.
Runt honom står unga och gamla spelare, bredbent lutade över planerna med blickarna fästa på de små svarta plastpuckarna.
Den ende som sitter ner vid sitt hockeyspel är Björn Ingevaldsson, 64, från Stockholm. Han är äldst i salen och har tävlingsspelat sedan 1989.
Han beskriver det speciella med bordshockey så här:
– Att man spelar man mot man och att det är du själv som gör det. Till skillnad mot dataspelen, säger Björn Ingevaldsson.
Vid EM-finalerna i Eskilstuna får de intresserade också en chans att se några av världens bästa bordshockeyspelare.
– I Ryssland och Lettland är bordshockeyn en riktig sport med egna idrottsförbund. Det går till och med att tjäna pengar på den, säger Björn Ingevaldsson.
Både den regerande världsmästaren Edgars Caics från Lettland och hans främste utmanare Maxim Borisov från Ryssland fanns på plats i Eskilstuna under helgen.