För polisens förhörsledare berättar han hur han går in i kyrkan, får syn på den krossade glasmontern och får vissa tankar.
Polisen:
– Vad tänkte du när du såg spiran?
22-åringen:
– Jag tänkte att jag skulle ta den. Sen så ångrade jag mig.
Polisen:
– När du ser den krossade montern med spiran, vad tänkte du hade hänt?
22-åringen:
– Jag antar att något sorts brott har gått. Jag hade tänkt att någonting är borta, något av värde. Jag tänkte att jag skulle ta den men sedan ångade jag mig. Jag kände mig girig.
Sedan berättar han hur han drar tröjan över handen, sträcker in den i den krossade glasmontern och sannolikt skär sig samtidigt. Om han gör det när han sticker in handen, eller drar ut den ur montern är han osäker på i förhöret. Han säger sig inte komma ihåg om han tog tag i spiran eller inte, men säger:
– Det är ju blod på den så jag vet att jag har kommit åt den. Jag ångrade mig väldigt snabbt och avbröt. Jag greppade inte spiran. Jag kanske har omslutit den. Jag kommer inte ihåg.
22-åringen har inte varit intresserad av att prata om det skulle ha varit någon annan person inne i kyrkan samtidigt som kan kopplas ihop med stölden utan svarat mest "Inga kommentarer" när polisen ställt frågor om det.
Däremot har han en förklaring till att han lämnat blodspår på en cykel och berättar i förhören att han hade stulit cyklarna och båten, men inte visste vad som skulle hända eller vad de skulle användas till.
– En av cyklarna hade ett kraftigt gummihölje runt om sig. Jag skulle skära bort det gummihöljet och då slant jag med kniven och skar mig.
Om eventuella medkumpaner säger 22-åringen:
– Jag vill inte berätta vilka som jag var med utan berättar endast min del.