50 år sedan FN-tjänsten

Det har nu gått drygt 50 år sedan Hammarskjölds flygplan störtade när han var på väg för att samtala med utbrytarlandet Katangas ledare Tshombe.

Lars Österberg minns:
– Vi fick faktiskt veta om katastrofen genom radiosändningar från Sverige. Det var dramatiska tider och man visste inte vilken riktning utvecklingen skulle ta.

I dag är Lars Österberg 72 år och ser tillbaka på händelserna med en skräckblandad förtjusning:
– Det var spännande, otroligt spännande. Jag var 21 år och fick vara med om saker som de flesta människor inte ens får läsa om. Gud höll vår hand över oss, det är jag helt övertygad om.

Att han klarade sig med livhanken i behåll tackar han den gedigna svenska militära utbildningen för:
– Redan som 15-åring gick jag med i Hemvärnet i Eskilstuna. 1959 gjorde jag lumpen på infanteriskytteskolan i Rosersberg och 1961 bar det iväg till Kongo där jag blev kvar ett år och gjorde två bataljoner efter varandra. Första halvåret som skyttesoldat var stökigast med mycket strider, medan andra halvan var lugnare då jag arbetade som vapentekniker.

– Jag blev även erbjuden ett tredje halvår men då tyckte jag det räckte och åkte hem. En sak ångrar jag emellertid och det är att jag inte hoppade på en period på Cypern. Det hade varit intressant.

Som svensk var Lars Österberg stolt att vara FN-soldat. De allra flesta var yrkesutbildade och kunde ta hand om och klara upp mycket på egen hand.
– När vi kom möttes vi av respekt. Indierna, exempelvis, var en hel dag sena när vi skulle inta en katangesisk militärförläggning. Men det gick vägen ändå.

Hur nära var det att du blivit dödad vid något tillfälle?
– Väldigt nära. En gång slog en kula in i en trädstam mellan mig och en kamrat. En annan gång stod jag vakt när jag hörde ljudet av en granat. Hann precis slänga mig i skydd innan det small bara några meter från mig.
– Men rädd var aldrig. Jag hade inget som band mig hemma i Sverige och det enda man tänkte var att må det gå fort.

Blev ni rika på FN-uppdraget?
– Nej, men med dåtidens löner var det förstås bra betalt. Det var ju svårt att göra av med några pengar i Kongo så visst hade man en god slant med sig hem.