"Ett tiotal ryska bomber fälldes strax före klockan 9 på tisdagskvällen över Strängnäs. De flesta bomberna föllo i närheten av Södermanlands pansarregementes kaserner. Två värnpliktiga skadades och måste föras till sjukstugan. Tusentals fönsterrutor sprängdes i regementets byggnader, och även andra skador uppstodo."
Så löd inledningen till den till tidningen för fem år sedan, då 70-årsminnet av bomberna uppmärksammades.
1944 bodde Inge Bergqvist och hans familj på Visholmen i en fastighet som inrymde ett militärförråd på nedersta våningen.
– Det påstås att förrådets vakt skulle ha skjutit efter planet med sitt vapen men jag vet inte om det är sant.
Redan i rubrikerna dagen efter slogs fast att det rört sig om ryska bomber. Skärvor med kyrilliska bokstäver hittades i både Strängnäs och Stockholm. Ögonvittnen hade sett plan komma på hög höjd från öster.
Den svenska ambassaden i Moskva överlämnade en protest, men de sovjetiska myndigheterna dementerade all inblandning. Den officiella svenska förklaringen blev att bombfällningen skett av misstag. I den samtida pressen ifrågasattes inte den sanningen.
Men senare har en kittlande alternativ teori presenterats. I slutet av 1942 dömdes nämligen en sovjetisk spion, Vasilij Sidorenko, till tio års straffarbete på Långholmen. I skarpa ordalag krävde Sovjet vid upprepade tillfällen att han skulle släppas.
I början av december 1943 skickades ett hemligt meddelande från den sovjetiska ambassaden i Stockholm till Moskva. Meddelandet dechiffrerades långt senare, och enligt det skulle Sidorenko släppas inom "tre till fyra veckor". Men ett antal myndighetsinstanser avstyrkte och frisläppandet dröjde. Då inträffade bombningarna den 22 februari.
Tre dagar senare ansåg regeringen att Sidorenkos "psykiska tillstånd" motiverade en benådning. Dagen efter lämnade han Sverige med kurirflyg.
Tommy Åkesson, huvudsekreterare i Försvarsberedningen som har forskat om bombningen, anser dock att händelserna bara råkar sammanfalla i tiden. Enligt Åkesson berodde bombningen på det sovjetiska bombflygets notoriskt odugliga precision. Bombföretaget var egentligen riktat mot Åbo i syfte att försöka tvinga Finland att överge samarbetet med Tyskland.
Av de 220 bombplan som lyfte från sovjetiska baser nådde endast ett hundratal fram, och bara en handfull bomber fälldes i själva Åbo. Hela formationer hade tappat orienteringen och irrade omkring över sydvästra Finland och i förvirringen ska Stockholm, Södertälje och Strängnäs ha drabbats.