De smokingklädda herrarna i Tuxedo Jazzband drog fullt hus när de bjöd in till konsert på Contrast under onsdagskvällen och som vanligt var det kapellmästare Rolf Carvenius, som på sitt eget humoristiska vis påannonserade låtarna och höll låda med roliga historier och plötsliga infall. Och redan från start var åhörarna med på noterna.
Musikaliskt är Tuxedo Jazzband ett av landets trevligaste tradband att lyssna på. En särskild guldstjärna går till ackompanjerande Algell, Ramnell och Stenson för deras insatser i mera rörliga låtar såväl som rena upptempolåtar där kompet i bästa New Orleans Revival-anda ”rullar på som tåget”. Det handlar om låtar som ”Schlafe mein Prinzchen”, ”Ol’ Miss” och Mr Acker Bilk’s ”Creole jazz” för att nämna några. Det är mycket markering på virvelkaggen ofta på två och fyra, luftig fyr-fyra på banjon och en bas som driver på. Även blåsarna får en välförtjänt guldstjärna. Kul med genomarbetade arr där melodi och rena solon avlöses av ensemble-korus, ofta av riff-karaktär. Det ger variation och extra stuns. Kul också med Pelle Dywlings och Lasse Höbingers breda bläckblåsuppsättningar. Nyfiket undrar man vilket respektive instrument de ska hugga tag i till nästa låt.
Den lugnare delen av repertoaren ser smeksamma ”That’s my home” som framförs i bästa 30-talsanda med skönsång av Peter Stenson och smäktande kornettspel av Pelle Dywling. Rolf Carvenius bjuder på stiltypiskt klarinettspel i en kortversion av Sidney Bechet’s ”Petite fleur” och en känsloladdad a capella-version av Hoagy Carmichael’s ”Star dust”. Lite rörligare blir det i ”My baby just cares for me” med inlånad basgång från Nina Simone och med sång och fint trombonspel av Lasse Höbinger. Extranumret, svängiga ”Dans les rues d’Antibes”, avrundar konserten och det är bara att konstatera: - Vilken spelglädje!