Akvareller med mera är temat när Clara Waller ställer ut på Konstfrämjandet i Eskilstuna med vernissage i-dag, lördag. Hur mycket med mera det blir har hon ännu inte bestämt när vi träffas under hängningen. Det beror på vad som får plats. Lite akrylmålningar blir det i alla fall, i form av hennes dagboksgubbar, Nunor med miner. Föresatsen var att måla ett självporträtt om dagen.
– Jag storknade snabbt på min egen nuna och gick över till ansikten med uttryck i-stället.
Men tonvikten ligger vid akvareller fyllda med former som Clara Waller själv ännu inte har klart för sig vad de betyder. En ständigt återkommande form är rund, som en vit kula.
– Plötsligt dök den upp överallt, nästan som ett spöke, jag vet fortfarande inte vad den står för.
Akvarellmålning börjar ofta med landskap, säger Clara Waller. Hon har också varit där, men nu vill hon gå ett helt annat spår och en väg som inte är lika upptrampad.
Formerna i flera av de akvareller hon nu ställer ut vetter mot en glipa ljus och Clara Waller säger att hon är nyfiken på vad som finns bortom just den glipan.
– Jag använder mig mest av svamp, arbetar med att tvätta fram ljuset i bilderna. Ljuset är huvudpersonen, det är det jag jagar.
Hon tycker akvarell som teknik är lite förbisedd, olja uttalas med ett helt annat tonfall, som om det skulle vara mera värt.
Clara Waller, bosatt i Julita och under somrarna verksam som lärare i akvarellmålning på Visingsö, har genom åren provat på många olika typer av hantverk och skapande.
– Jag gick alla kurser som finns, till slut landade jag i måleriet. Kanske var det målarlådan jag en gång fick av morfar som avgjorde. En riktig Winsor Newton. Jag har den kvar än.
Utställningen pågår till den 16 april.