På bordet i samlingssalen trängs penslar med färglådor och vattenburkar. Här växer den ena bilden vackrare än den andra fram under lektionerna som leds av Mona Werner. Samtliga deltagare är pensionärer, några av dem bor på servicehuset Strigeln, andra dimper ned enkom för målandet skull. Genom hela livet har samtliga närt en längtan efter att måla. Några har gjort det vid sidan om "civila" arbeten som sjuksköterska eller expedit. Andra har fått en smula utlopp för den konstnärliga ådran som butiksdekoratörer eller kartritare.
Marianne Eriksson hade gärna ägnat sig åt ett konstnärligt yrke, teckningsläraren i realskolan tyckte hon borde söka Konstfack. Men hennes pappa var mer inne på att det var dags att hon stod för sin egen försörjning. Och så fick det bli.
Nu tar hon igen det hon missade i yngre dagar.
‒Det är bara träning, träning och åter träning som gäller, säger hon och berättar hur hon lärt sig att doppa ned hela arket i vatten och börja om från början om färgerna inte är till belåtenhet.
‒ Vi är väl inga Lars Lerin direkt, men vi försöker allt! Han är en iallafall en fantastisk förebild.
Kursledaren Mona Werner arbetade för sin del under många år i tygaffär. Att hålla koll på färger och ha ett öga på att skyltningen såg bra ut var en del av jobbet.
‒Och så hux flux var jag pensionär och föreslog att vi skulle starta en målargrupp här på Strigeln.
Det är nio år sedan nu och flera av deltagarna har varit med från start.
Mona Werner berömmer sina elever för deras flit och engagemang.
‒De har bara blivit duktigare och duktigare, så nu i vår sa jag "ska vi inte ta och visa våra grejer?" och så satte vi hop en utställning.
Någon sträng lärare är hon inte, intygar deltagarna. Var och en får måla efter eget kynne. Däremot är hon noga med att hennes adepter ska ha grunderna i akvarellmålning klara för sig. Därför sitter Rose-Marie Vikström just nu och experimenterar med olika färgblandningar.
‒Jag är nybörjare här och jobbar med färglära. I min färglåda har jag bara ett visst antal färger. Men om man blandar på rätt sätt går det att få fram helt andra nyanser.
Rose-Marie Vikströms har målat porslin länge, men nu vill hon gå vidare och lära sig mer om akvarellmålning.
‒Det handlar om helt olika tekniker.
Motiven varierar. Några målar helt fritt "ur huvudet", andra använder förlagor som därefter får en personlig touch. Att utgå från egna fotografier är ytterligare ett sätt att rulla i gång skapandet.
Mitt i långlektionen infaller en uppskattad kaffepaus.
‒Då löser vi ett och annat världsproblem.
Men annars är det tungan rätt i mun och koncentrerat arbete som gäller.
‒Man glömmer tid och rum. Det är väldigt avstressande!