Den svenska befolkningen mår generellt sett bättre och lever längre. Men detta till trots har skillnaderna mellan olika sociala grupper ökat under de senaste 20 åren.
För att kraftsamla kring problemet – och hitta förslag på åtgärder – har flera kommuner, regioner och landsting träffats och samarbetat under ett par års tid inom ramen för projektet Samling för social hållbarhet.
I går presenterades resultatet: en slutrapport med rekommendationer och åtgärder för att minska hälsoklyftorna. Flera punkter riktar in sig på barnen.
– I vår egen studie, Liv och hälsa ung, kan man se att barn vars föräldrar är arbetslösa i betydligt högre utsträckning lider av övervikt, säger Åsa Ranung, utvecklingssekreterare på landstinget. Så även de vuxnas villkor påverkar barnens hälsa och levnadsvanor väldigt mycket.
En som lyckats sätta ord på de upplevelserna är författaren Susanna Alakoski, som föreläste inför kommunala tjänstemän. I Augustprisade romanen Svinalängorna skildrar hon sin egen barndom som präglades av trångboddhet, våld, fattigdom och missbruk.
Gårdagens föreläsning: "Min mormor var analfabet, jag är författare" bygger på hennes senaste roman.
– Jag har försökt förstå mina egna upplevelser av utsatthet och fattigdom när jag var barn på 60- och 70-talen genom att titta på min sociala förhistoria, säger hon
- Min mormors mor var ensamstående, vilket innebar att min mormor betraktades som ett horbarn och därför inte fick gå i skolan. Där började eländet, det svåra.
Susanna Alakoski återkommer till begreppet social sjukdom; att exempelvis bo i ett socialt utsatt område, leva med knappa resurser under många år, att inte ha råd att gå till tandläkaren eller ha råd med semester.
– Jag vill förmedla hopp, att det faktiskt går att bli socialt frisk med rätt insatser.
Susanna Alakoski menar att hon växte upp i ett socialt starkt samhälle som man kunde luta sig mot när det gungade hemma. Det fanns tandvård för alla och öppna ungdomsgårdar.
– Några insatser var viktiga för mig. Jag kunde ta studielån och jag kunde få en bostad utan kontakter – det kunde man på den tiden – och fick på så sätt en andra chans genom att skapa mig ett eget liv.