Aleks Tudzarovski står i en glänta omgiven av granar och gestikulerar med en röd flugsvamp i handen.
– Folk har väldigt intressanta uppfattningar om svamp. Helst ska du ha rymdoverall och asbesthandskar för att inte bli förgiftad. Det är trams. Man ska lukta, bryta, klämma, titta – och tugga, säger han och tar ett litet bett av flugsvampen.
– De är alla viktiga beståndsdelar i artbestämningen av svamp. Du kan tugga på all svamp, så länge du spottar ut köttet.
Tillsammans med Aleks Tudzarovski och vapendragaren Patrick Björck befinner vi oss i skogarna mellan Skiftinge och Svista. Duon driver Facebookgruppen Svamp-klapp som med sina drygt 43 000 medlemmar utgör Europas största svampforum. I gruppen kan den osäkre få hjälp att identifiera sin svamp. Den lite mer bevandrade kan i sin tur möta likasinnade och förkovra sig ytterligare. Utöver Svamp-klapp håller de i kurser, gör podcast, forskar och leder en utbildning på Åsa folkhögskola – allt på ämnet svamp.
– Det är folkbildning vi håller på med. Vi vill sprida kunskap och utmanar gärna gamla floskler som folk går runt och skräms med, säger Aleks Tudzarovski.
Att dra i spakarna till Europas största svampforum var dock på intet sätt ett mål i sig. Patrick Björck startade gruppen för fem år sedan som en julklapp – därav namnet – inför en svampträff i Malmköping.
– Vi skulle dricka bira och snacka svamp, men gruppen bara växte och växte, säger han.
Samtidigt är det just storleken som ger gruppen dess unika ställning. Sveriges lantbruksuniversitet driver, på uppdrag av Naturvårdsverket, webbplatsen artportalen dit observationer av Sveriges växter, djur och svampar rapporteras. För hjälp med artbestämning hänvisar man till Svamp-klapp.
– Den största poängen med gruppen är kontaktytan för alla svampintresserade i Sverige. Där sitter varenda mykolog och svampkonsulent i landet. Naturvårdare, biologer och kommunekologer – alla finns där.
Vi har slagit oss ner i en glänta i skogen där gammal betes- och åkermark korsbefruktats av en 35–40 år gammal granplantage.
– De här ekarna och andra lövträden har samlat på sig sina mykorrhizasvampar under 200 år. Sedan kommer granarna med sina svampar. Ju större diversitet, desto fler arter kan du hitta på en liten yta, säger Aleks Tudzarovski.
Mykorrhizasvamp utgör nästan all matsvamp och växer i symbios med en växt, oftast ett träd. Vissa svampar, exempelvis karljohan, växer tillsammans med alla möjliga träd, andra enbart med en viss art. Björksopp växer exempelvis enbart med björk, blodriska med gran och grynsopp med tall. Växtligheten på en viss plats ger på så vis en fingervisning om vilken svamp man kan tänkas stöta på.
Sörmland är på många sätt unikt. Här finns mängder av gamla bondskogar som inte kalhuggits på hundratals år och här möts svampars nordliga och sydliga arter. Tillsammans med det naturgeografiskt omväxlande landskapet – omskrivet av Selma Lagerlöf som "den sköna lustgården" – resulterar det i de kanske främsta svampskogarna i hela landet.
– Sörmland är ett mosaiklandskap. Vi har små berg och skogar, mängder av vattendrag, barrskog och beten med kontinuitet – allt invävt i ett lapptäcke. Vi har det tätaste beståndet av grov ek i hela Europa. Så ser det inte ut någon annanstans. Det ger ett väldigt brett spann av svamp, säger Patrick Björck.
Unika förutsättningar ger unik svamp. Av Sveriges fem fridlysta svamparter finns två, bombmurklan och saffranstickan, i större utsträckning i Sörmland, närmare bestämt Flen, än någon annanstans i landet – och världen.
En annan raritet, falsk djävulssopp, finns på fem platser i Sverige, varav två i Sparreholm. På samma plats finns även världens tätaste bestånd av gul strävsopp. Vid ett sågverk utanför Malmköping hittade Aleks Tudzarovski och Patrick Björck häromåret papegojskivling (Bolbitius callistus), en svamp som inte finns någon annanstans i Sverige.
Förutsättningarna för sörmlänningarna som vill ge sig ut på svampjakt är med andra ord goda.
– Man kan ge sig ut var som helst i Sörmland. Försök hitta skog som är så varierad som möjligt, gärna kuperat, lite småvatten och olika sorters träd. I Eskilstuna är Vilsta bra. Hela Flen är svinbra. Ekhagarna i Sparreholm är jättebra, men där finns en del giftiga arter så där ska man vara försiktig, säger Aleks Tudzarovski.
För den som känner sig redo att ta klivet från kantareller och trattkantareller finns gott om nybörjarvänliga alternativ.
– Sopp är idiotsäkert på de flesta håll i landet, utom kanske just i Sparreholm. Vill man fylla korgen snabbt med svamp som folk ratar så ska man lära sig kremlor. Alla milda kremlor är matsvamp så där kan man smaka sig fram. Kremlor beter sig dessutom som fetaost när man mosar dem, säger Patrick Björck.
– Svart trumpetsvamp går inte heller att ta miste på. Och hittar man en så hittar man 20 000. Det är dessutom Sörmlands landskapssvamp. Champinjoner är också en säker svamp. Hittar du en vit svamp i valfri hage och den är rosa till brun i skivorna så är det en champinjon, säger Aleks Tudzarovski.
För den som känner en viss oro över att svampsäsongen snart ska vara förbi har Patrick Björck ett betryggande meddelande:
– Man kan hitta matsvamp 365 dagar om året i Sörmland.
Det är således bara att greppa korgen och ge sig ut.