– Jag överlevde, säger hon. Har släppt det och gått vidare. Men förstås var det jättejobbigt under den tid det pågick. Ändå gick jag alltid till skolan. Varenda dag. Jag hade hjälp av en helschysst kurator som sa; ”det är inte dig det är fel på, utan de andra.”
Men förstås har uppväxtåren satt sina spår. På flera sätt. Hon känner sig fortfarande barnslig, ”lite av ett busfrö”. Kan bero på att hon nästan aldrig lekte som barn, hon hade jämt göra med att freda sig från mobbingen. Och hon drömmer om att kunna flytta ut på landet och bo med många djur.
– Där får man vara i fred.
Kan bilar
Det är en pratglad tjej som kommer till redaktionen. Hon har åkt pick-up hit. Gillar bilar. Har gått fordonsprogrammet och kan tänka sig att bli busschaufför som mamma och pappa.
Men hon måste fylla 21 först, för att få ta D-körkort, busskörkort.
Varför tror du att du blev mobbad?
– När jag kom till Kungsör så kända alla varandra. De hade varit tillsamman sedan dagis. Jag var den som stack ut.
Vad gjorde mobbarna?
– Kallade mig konstiga saker som ”pesten”, slog efter mig, tog nacksving i bland. Fortfarande har jag ont i nacken och svårt för om någon kommer bakifrån och plösligt rycker tag i mig.
Alexandra Sjöberg bytte från klass 3 b till 3 a. Men det hjälpte inte mycket. I stället sa många att det var hennes eget fel att hon mobbades, både mobbarnas föräldrar och klasskompisar.
– Jag har alltid varit verbal, alltid haft orden. Och det kom jag långt med många gånger. På det sättet fick jag mina små revanscher, fick tyst på de som mobbade. Kanske trodde de därför att jag ”tålde” att bli mobbad?
Ingen ursäkt
Någon ursäkt från någon klasskompis har Alexandra Sjöberg dock aldrig fått.
– Men när det var studentbal på Sundbyholms slott förra sommaren hamnade jag mitt emot en gammal klasskompis som tidigare mobbat. Han tittade ner i bordet hela middagen.
Vad gör du nu?
– Söker jobb som chaufför, har kort för tung lastbil utan släp, vill så småningom ta CE-körkort.
– Men det är inte lätt. De vill ha tjejer säger de. Men jag har mest fått höra; ”Vi tror inte du klarar tugget här.” eller ”Vi vill inte anställa tjejer, för de ska bara ha hjälp med allt.”
Väver och odlar bin
Intressen?
– Jag är biodlare, med i Kungsörs biodlarförening, har ett eget pyttelitet bisamhälle att ta hand om hos släktingar i Broby. Så väver jag mattor. Har en golvvävstol från 1800-talet hemma.
– På somrarna är jag aktiv i form av ideellt arbete hos museijärnvägen Lennakatten i Uppsala. Jag struttar omkring med blått band i mössan som betyder tågbefälhavare.
– Och squaredance, jag har dansat det i tio år.
Hur känns det att bli 20?
– Åldern säger att jag ska vara vuxen, men hjärnan säger en annan sak. Samhället går framåt brukar jag tänka, men jag vill gå bakåt. Jag är ute efter att bevara gammal kunskap för framtiden, så vi inte glömmer bort vårt ursprung från det självförsörjande bondesamhället.
Hur ska du fira?
– Det är lite dumt att jag fyller på en måndag. Men det blir firande med de närmaste och släkten och med min bästa kompis. För jag har hittat en sådan.
Anneli Seidl