Ali Salloum tar emot i hemmet på Kriebsensgatan i centrala Eskilstuna. Här bor han till- sammans med sin bror Mohammed som är fyra år äldre.
Ser fram emot Polen
Ali föddes i Eskilstuna och växte upp i Nyfors med sina föräldrar, som kom hit från Libanon på 1980-talet. Medan föräldrarna numera har flyttat tillbaka till Beirut är sönerna kvar i Sverige. Men inte länge till, verkar det som. Mohammed har siktet inställt på Dubai. Ali själv flyttar i höst till Gdansk i Polen för att studera till läkare.
– Jag ser fram emot det väldigt mycket. Jag åker ner med en kompis som kommit in på samma skola, säger Ali.
Vanligt med svenskar
Suget efter platser på läkarutbildningar i Europa är stort bland svenskar, då de inhemska intagningskraven är så höga. Universitetet i Gdansk sam-arbetar med svenska sjukhus och har en egen kommitté som sköter uttagningen av svenska studenter. Det säger sig självt att Ali och hans vän inte kommer att vara de enda svenskarna på utbildningen.
– Man uppskattar att 60 procent av studenterna på den engelskspråkiga utbildningen är svenskar, säger Ali.
Vill hjälpa i Libanon
När han väl är färdig läkare vill Ali Salloum arbeta i Sverige.
– Fast jag kan tänka mig att jobba i något land i tredje världen under någon period också, kanske som fältkirurg i Afghanistan, säger Ali, som också drömmer om att starta upp en egen klinik i något utsatt område.
Inte sällan går tankarna till föräldrarnas hemland.
– Det finns över 2 miljoner oexploderade klusterbomber kvar i Libanon efter kriget 2006. De ser nästan ut som leksaker och barn riskerar att leka med dem. Ett av mina mål är att så småningom flytta ner och hjälpa till, för behovet är väldigt stort.
Arbetar i industrin
Ali har arbetat för fullt på industriföretaget Proton Finishing AB under året för att spara pengar till utbildningen.
– Jag står och hänger upp metallartiklar hela dagarna. Det är mycket jobb, men det har gått bra.
Nu är det industrisemester och Ali har under den senaste månaden passat på att hälsa på sina föräldrar i Libanon. Han är snart hemma igen och då är det bara att börja förbereda sig inför höstens stora utmaning.
– I åttan hade jag inte ens godkänt i alla ämnen. Nu har jag gått och blivit läkarkandidat. Det är lite kul.