Av seminariets rubrik framgick att det skulle rapporteras från alliansprojektet ”Samtal med Sverige”. Det drogs i gång i januari och var en sorts samråd där borgerliga partimedlemmar och sympatisörer uppmanades att bidra med idéer till Alliansens valplattform 2010. Partierna skickade ut frågor till sina anhängare och höll möten runt om i Sverige.
Resultat: en stor mängd alliansvänner tycker att arbetslösheten måste ner, att miljön behöver bli renare, att lärarna ska bli fler och att vårdköerna måste kortas.
Nej, det var förstås inte dessa väntade resultat som allianspartierna var ute efter. Det primära var själva processen, att förstärka vi-känslan, som var huvudpoängen.
Ska då allianspartierna då ta ännu ett steg, gå till val under en gemensam beteckning, men skilda listor, för att ytterligare understryka det gemensamma och för att undvika att något av partierna hamnar under riksdagsspärren? Erik Ullenhag (FP), vars partiledare i början av 2006 föreslog en sådan lösning, sa att Folkpartiet inte har uteslutit detta men att det inte är aktuellt. Ett nej alltså, men inte ett definitivt sådant.
Synd, för idén är riktigt dålig. För det första vore det att trixa med valsystemet om alla allianspartier oberoende av valresultat garanterades riksdagsplats. Personvalet skulle förlora sin betydelse eftersom det skulle bli så gott som omöjligt att kryssas in. Idédebatten inom Alliansen skulle dö och bilden av en maktberusad koalition som gör vad som helst för att bli återvald skulle sätta sig lätt.
Men att förhålla sig till sådana här frågor är ändå ett lyxproblem för en koalition. Värre är det för de rödgröna som mest måste bevisa att de överhuvudtaget kan bilda regering tillsammans. Partisekreterare Ibrahim Baylan (S) frågades ut om bland annat detta av Västsvenska industri- och handelskammaren i går, något timme efter alliansövningen och ett par stenkast därifrån, på högskolan.
Hur blir det med synen på EU och euron, undrade en rätt hovsam utfrågare. ”Detta är ett bra exempel på en mycket svår fråga där vi har gett besked”, svarade Baylan och berättade att de rödgröna avvisar en ny folkomröstning om euron under nästa mandatperiod.
Ursäkta, men nej, detta är inte något bra exempel på en svår fråga för dessa tre. V och MP är emot euron och Socialdemokraterna är internt splittrade. Inkomstskatter, försvars- och säkerhetspolitik, skolpolitik, (arbets-)invandring – där är några hårda nötter. De rödgröna har lång väg kvar.