Idrott och åter idrott – friidrott för att vara exakt – har varit hennes liv sedan 8-årsåldern.
– Därför var det också en självklarhet att jag skulle välja idrottsprogrammet, SMID, på gymnasiet. Men i årskurs två tröt motivationen helt, jag hoppade av ämnet egen idrott och valde ledarskap B i stället.
Emma Hålldin började i Ärla IF, gick över till Råby Rekarne och sedan till Eskilstuna Friidrott för att hennes tränare i längdhopp, Roger Tjulin, flyttade dit.
Hur långt hoppade du?
– Drygt fem meter, men jag minns faktiskt inte exakt. Jag tränade fem dagar i veckan. Tränade och tränade, men det kändes inte som om jag kom någonstans på slutet.
– Jag åkte oftast hemifrån 07.00 på morgnarna och kom inte hem igen förrän runt 20.30. Då hade jag tränat friidrott både i skolan och efter skolan.
– Visst har det varit roligt med friidrotten under alla år. Men jag kände att jag ville ha mer tid för annat, skolan och mina kompisar till exempel. Och så dog min pappa Tommy 2008. Det var främst han som stöttade mig. När han inte fanns längre, blev det inte riktigt samma sak. Och sedan är jag sådan att ska jag satsa, så ska jag satsa helt och hållet. Annars kan det vara.
Har du haft nytta av kursen i ledarskap?
– Ja. Jag var ledare för en grupp härliga ungar i Eskilstuna Friidrott våren 2010. Men nu jobbar jag, läser in kurser på Komvux och funderar på vilken yrkesbana jag ska välja. Det kände ändå som att ledarskap passar mig i någon form.
Du vill bli polis, varför?
– Ja. I går gjorde jag svenskaprovet, sen väntar fystest och intervjuer. Planen är att söka till intagningen 2012. Jag vet att jag är ung, de vill helst ha sökande med mer livserfarenhet. Men jag ska i alla fall göra ett försök. Jag tror att polisyrket är givande, man kan bidra med någonting och jag är typen som gillar fart och fläkt.
Plan B för Emma Hålldin är att söka programmen till sjukgymnast eller civilekonom på Linköpings universitet.
Yrkesvalet är viktigt för dig?
– Ja. Yrket är ju halva livet, så det känns viktigt att välja rätt väg.
Du blir inte kvar i Eskilstuna?
– Nej. Jag har trivts i Ärla och Eskilstuna. Men nu vill jag bort härifrån. Jag har sagt sedan jag var barn att jag skulle vilja bo i Göteborg och vid vatten, så helst skulle jag vilja dit. Men vilken ort det blir måste passa med min pojkväns val också.
Hur känns det att fylla 20?
– Vuxet. Nu måste man ta tag i livet, planera hur man vill ha det. Nu börjar allvaret. Man kommer till ett nytt stadie och det känns både spännande och roligt.
Vad gör du om tio år?
– Bor med min pojkvän i egenhändigt ritat hus någonstans vid vatten och jobbar med det yrke jag valt.