Jag ser på min åttaårige son att han undrar över något, han ser så där konfunderad ut som han kan göra när något gnager. På vägen ut till bilen frågan han:
‒Mamma varför får killar högre lön än tjejer?
Först blir jag ställd, jag vänder mig om och frågar om de pratat om det i skolan.
‒Nä, men jag undrar varför det är så?
Han spänner ögonen i mig, väntar på ett svar. Jag dröjer, tänker att nu måste jag försöka förklara det här. Hmm, vad ska jag säga… för att… för att…
Jag kommer inte på något vettigt. Utom det enda som faktiskt är sant, på riktigt. Jag tar sats:
‒Jo förstår du, för att killar har mer muskler, så för massor av år sen, typ flera 100-tals år sen, så var killarna ute och jagade och tjejerna tog hand om barnen och så har det följt med genom åren. Mamman skulle vara hemma och pappan skulle jobba. Då var det bara killarna som tjänade pengar. Förr fick inte ens tjejerna rösta. Det är typ bara 100 år sedan som tjejer fick det.
Han tittar på mig, lägger huvudet på sned.
‒Men mamma, så är det ju inte längre?
Nä, det har han ju helt rätt i. Trots det finns det fortfarande oskäliga skillnader kvar. Män tjänar mer, även när de har samma titel och samma utbildning, bara för att de är män. Kvinnorna tjänar mindre.
När vi kommer till oktober månad så slutar kvinnor få lön, medan männen fortsätter casha året ut. Så stora är löneskillnaderna utslaget på ett år.
Och det går inte att enbart förklara med att kvinnor jobbar i låglöneyrken. Även inom dessa tjänar män fortfarande mer än kvinnor.
Min son förstår fortfarande inte varför det är så, för honom är det obegripligt.
‒Så knäppt mamma, avslutar han diskussionen och hoppar ur bilen vid skolan. Puss, puss ropar han och vinkar innan han går.
Jag sitter där bakom ratten och hoppas. Jag hoppas, för hans och hans medsystrars skull, att det förblir lika obegripligt. För när han blir vuxen, först då kanske vi kan få någon rätsida på det här. Då kanske hans syster får lika hög lön eller högre än sin manliga kollega, för att hon förtjänar det.
Så för alla dina medsystrars skull, tänk på det obegripliga, du också!